Blodbristen är stor i Skåne. Men utanför blodbussen vid Gustav Adolfs torg i Malmö ringlade kön lång. - Jag ville göra en god gärning, säger nya blodgivaren Charlotte Olsson. "Nummer 96" ropar busschauffören Åke Möttus som på lördagen för första gången har parkerat blodbussen på torget mitt i stan. Runt omkring honom väntar tålmodigt människor med nummerlappar i handen. De har hört talas om den akuta blodbristen och vill göra en insats. - Har du fyllt arton år? Var det länge sedan du piercade dig? Bra, då ska du få registrera dig här, säger Åke Möttus och sträcker fram ett formulär till en ung kvinna. Alla blivande blodgivare måste svara på frågor om exempelvis sjukdomar och födelseland, eventuella sexköp och tatueringar. Tjugoåriga Charlotte Olsson tycker inte att det är konstigt. - Nej, det känns bra, blodet får ju inte vara smittat. Jag kom hit eftersom jag läste i tidningen om blodbristen och kände att jag ville göra en god gärning, säger hon. Inne i bussen jobbar blodgivarsamordnaren Ingrid Johansson och hennes vitklädda kollegor i full fart. Blodgivarna sitter tillbakalutade i sina stolar medan blodet i långsam takt rinner via en slang från underarmen till påsen vid stolskanten. Ett dygn senare finns blodet på plats i något av de skånska sjukhusens lager, testat och redo att komma till användning. - Vi har fått en fantastisk respons den här veckan. Och vi behöver fler blodgivare, många av våra 40-talister pensioneras som blodgivare. Nu är det mest unga tjejer som registrerar sig, men vi behöver killarna också. De kan lämna blod ofta och har bra blodvärden, säger Ingrid Johansson. Snart öppnas möjligheten även för homosexuella män att lämna blod. Blodgivaren Magnus Morin har besökt blodbussen i snart tio år och tycker att det är ett bra beslut. - Jag har inget problem med det, allt blod hiv-testas ju noga.

Vellinge gjorde kovändning i flyktingfrågan. Lars-Ingvar Ljungman berättar varför. VELLINGE. I måndags beslutade de att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 5-8 ensamkommande flyktingbarn. Ett skäl till helomvändningen var regeringens hot om lagstiftning, berättar kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman Efter att ha sagt konsekvent nej till alla former av flyktingmottagning i över 20 år har ni nu bytt fot. Varför bestämde ni er för att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Medierna hade ju påtalat situationens allvar men jag tror inte att vare sig jag eller andra var helt på det klara med hur akut läget faktiskt var, och egentligen fortfarande är, när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Siffror som Migrationsverket som redovisades i torsdags visar att situationen är oerhört bekymmersam. Var det inte lika bekymmersamt under Balkankriget på nittiotalet? - Jag vill hävda att situationen var annorlunda då. En viktig punkt för mig var när Tobias Billström i november konstaterade att om ingenting händer så kommer hela systemet att braka samman i december, det vill säga en månad senare. - När en ansvarig minister går ut och säger så, blir det extremt tydligt för mig. Dessutom var han ju rätt tydlig när det gällde risken att vi skulle få en lagstiftning på området och jag vill inte vara en del av upphovet till att vi får en tvingande lagstiftning för kommunerna, eftersom jag tycker att det är ett nederlag för alla. Kommer ni att ändra er också om generell flyktingmottagning? - Jag har sagt att jag inte tror det. De som är kritiska till vår omsvängning glömmer är att det faktiskt finns 700 ungdomar som sitter på olika transitboenden i Sverige. De är redan här. Vi måste hantera det problemet. Det sitter redan 300 ungdomar i Malmö som har kommit hit. Vart skall de ta vägen? Alternativet är att staten bygger ett slags barackläger. Är det det vi tycker att vi skall göra? Om transitboendet i Hököpinge inte hade startats, hade ni svängt i den här frågan då? - Det är jättesvårt att veta. Den debatt som utlöstes då i slutet av november har förstås i någon mening haft betydelse. Jag är inte opåverkad av vad folk säger och tycker i min omgivning. Egentligen borde man kanske ställa frågan så här: hade den debatten verkligen startat om inte vi hade reagerat som vi gjorde. Det är den springande punkten, kan jag tycka. Hur menar du? - Jag upplevde att debatten startades i och med att vi protesterade ganska tydligt och ordentligt mot att detta transitboende öppnade. Den debatten kom att rätt snabbt handla om inte bara transitboendet i Hököpinge utan om hela frågan kring ensamkommande flyktingbarn. Då drar jag slutsatsen att hade de inte placerats där så hade debatten inte kommit igång och då hade ni inte svängt? - Den slutsatsen får var och en dra. Hur gick diskussionen inledningsvis när ni fick kännedom om transitboendet i Hököpinge? - När jag satte på min telefon sent på fredagen fanns ett intalat meddelande att två av våra tjänstemän hade varit i Malmö under lunchen och blivit informerade om att transitboendet skulle öppna nästkommande måndag, det vill säga tio dagar senare. Helgen gick och på tisdag morgon när jag kom hit hade jag knappt hunnit innanför dörren förränn en av de anställda som bor i Hököpinge kom med papper i handen som funnits i brevlådan samma morgon när hon skulle hämta tidningen. En inbjudan från Attendo till öppet hus samma kväll. Transitboendet skulle öppna dagen därpå. - Hon var ganska upprörd. Det här hade de ingen aning om och varför hade de inte fått någon information. Jag försökte lugna ner henne och sade att vi får se vad vi kan göra. Vi får lägga ut det på hemsidan. Sedan började telefonen ringa. Det var folk i Hököpinge som var väldigt upprörda, framför allt för att det var med så kort varsel. Texten handlade om att detta skulle öppna. I bästa fall kunde man få komma dit och titta kvällen före och eventuellt få svar på någon fråga. Men det var bestämt att det skulle öppna och det var det som upprörde folk. Men om du fått veta detta tidigare, vad hade ni kunnat göra? Hur hade scenariot då sett ut? - Det vi tänkte göra var att samla på oss så mycket information som möjligt för att lägga ut den på vår hemsida. Problemet var att vi inte hann. Våra tjänstemän hade redan beklagat sig över att det var lite väl häftigt med tanke på den korta framförhållningen. Risken fanns att folk skulle protestera. Ni moderater förespråkar ju entreprenöranda och fri företagsamhet. Var det inte precis det Attendo Care sysslade med när de hyrde in sig i vandrarhemmet i Hököpinge? - Vi förespråkar fri företagsamhet och entreprenöranda, men samtidigt vet alla som har sysslat med kommunalpolitik mer än några veckor, att när det gäller vissa saker så måste man faktiskt förbereda omgivningen. Jag är fortfarande mycket kritisk till hur detta sköttes. - Jag förstår nu och jag förstod då att Malmö tyckte att man befann sig i en kritisk situation, men att sätta i gång det här transitboendet på det här sättet var detsamma som att inbjuda till att det skulle bli våldsamma reaktioner. Det som stör mig i sammanhanget är att människor som känner sig överkörda lätt blir aggressiva eller reagerar på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort och i affekt säger saker som de annars inte skulle ha sagt. De enda som tjänade på det var ju de som tyckte att en debatt av det slaget är positivt och det vet vi ju vilka de är. Hade ni tänkt göra något för att sätta stopp för transitboendet? - Vi insåg redan från början att den möjligheten inte fanns. Det vi blev lite oroliga för var att vår förvaltning hade haft synpunkter på brandsäkerheten på vandrarhemmet i Hököpinge. Därför var vi tveksamma till om det skulle vara möjligt att ha cirka trettio ungdomar boende där, som det stod i Attendos inbjudan. Men vid mötet sade ju Carina Larsson "vi skall göra vad vi kan för att stoppa detta." - Det fanns en viss osäkerhet, men jag personligen var rätt övertygad om att det skulle finnas få möjligheter, för jag insåg ju att detta var ett avtal mellan ett privat företag, Attendo, och en privat fastighetsägare. Det vi var oroliga för var brandsäkerheten. Sedan kastade sig ju partiet centralt också in i debatten. Hade det någon inverkan på ert beslut att teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Kolleger till dig har dragit ganska långtgående slutsatser kring det. Men den uppfattningen delar inte jag. Det var inte så att Per Schlingman eller någon annan i partiledningen ringde till mig och sa att nu skall ni göra det här och det här. Så gick det inte alls till. Faktum är att på fredagen samman vecka lade jag ut ett nytt meddelande på vår hemsida. Sedan när jag pratade med Per Schlingmann på lördagen, så sade han så här: nu känner vi här uppe att vi måste lämna en reaktion i den här debatten. Då gjorde vi så att han utgick från det jag hade skrivit dagen innan och lagt på vår hemsida och utvecklade det ytterligare. Vi var alltså helt överens om det uttalandet. Det var alltså inga pekpinnar från Stockkolm. Kommer det här beslutet att påverka er kommunala budget? - När det gäller ensamkommande flyktingbarn påpekar företrädare för statsmakten och Migrationsverket att kommunerna får full ersättning för sina kostnader. Men det är inte alltid så förbaskat enkelt få med sig precis alla kostnader man har, för det är många som arbetar med en sådan här fråga. Varenda minut arbetstid kanske man inte får med, men ur en snäv kommunal synvinkel så är vår utgångspunkt att vi kommer att få täckning för eventuella kostnader. Vi kommer att väldigt noga redovisa våra kostnader och har ingen som helst anledning att försöka dölja några kostnader. Jag har gett order om att vi skall vara mycket, mycket noggranna när vi redovisar den här verksamheten. Får vi inte täckning för våra kostnader så skall vi minsann tala om det. Gå ut över andra verksamheter? - Det ser jag inte än så länge. Hur tror du att er hittillsvarande inställning i flyktingfrågan har påverkat ert stöd lokalt? - Jag tror inte att den har varit oviktig men att exakt avgöra hur stor betydelse den haft är svårt. En annan faktor som inte minst jag är väl medveten om inför valet är att när vi gick till val 2006 var det Göran Holm som var kommunstyrelsens ordförande. Även om han och jag redan vid det tillfället var överens om ett upplägg. Om Holm hade suttit kvar hade det blivit likadant? - Göran var inte ens i landet när debatten flammade upp men jag har pratat med honom efteråt och han har inte någon avvikande uppfattning eller tycker att jag har handlat fel, i alla fall har han inte sagt det till mig och inte till någon annan heller, vad jag känner till. Motståndet mot flyktingar var ju lika stort i Vellinge som i Sjöbo på 1980-talet, men ni fick aldrig samma rubriker. Varför? - Jag tycker trots allt att det finns rätt stora skillnader mellan Vellinge och Sjöbo i den generella inställningen. Jag tolkar Sjöbos reaktion som väldigt primitiv, ungefär som: "släng ut dem" åt det Sverigedemokratiska hållet. Vi har trots allt inte haft den uppfattningen i botten, skulle jag vilja hävda. Vad tror du väljarna tycker nu? Banar ert beslut väg för Sverigedemokraterna? - På kvällen den 19 september vet vi. Man kan säga så här att fram till den här debatten var jag inte alls säker på att Sverigedemokraterna skulle klara spärren till riksdagen, för jag var av uppfattningen att detta blir ett val mellan två alternativ, med Fredrik Reinfeldts gäng på ena sidan och Mona Sahlins på andra sidan. - I den valkampen kommer så att säga de andra partierna i kläm, därför att inte minst massmedia kommer att fokusera på de stora. Men efter de cirka 14 dagar som debatten pågick som värst har jag nog svängt i den frågan. Jag tror nog faktiskt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Men kommer de in i kommunfullmäktige i Vellinge? - Det finns nog en sådan risk. Och det beror på er svängning? - Det jag tyckte var mycket tydligt i den här debatten var att den här frågan väcker enormt starka känslor. När den här frågan dyker upp åker skygglapparna på hos människor som jag betraktar som väldigt sansade och lugna. Man är antingen oerhört mycket emot eller oerhört mycket för. Det finns liksom ingenting däremellan. Då finns det naturligtvis alltid en risk. För att få en plats i KF i Vellinge krävs inte så förbaskat många röster. 51 platser och 23 000 röstberättigade och av dem är det 80-85 procent som röstar. Ni har ju inte alls lika stort stöd i riksdagsvalet och det lär ju bero på att flyktingmotståndare i andra partier röstar på er i kommunalvalet? Hur tror du det blir nu? - Det är ju en hypotetisk fråga, men jag svårt att ha en bestämd uppfattning, jag kan möjligen befara att Sverigedemokraterna kommer in men hur det kommer att slå i övrigt har jag ingen uppfattning om. Det finns ju så många andra frågor som kan få en avspegling i valet. Det är inte så lätt att ha en uppfattning om att just den här frågan kommer att leda till ett stort ras. I debatten har vissa framställt er som rasister. Hur kommenterar du det? - Det jag tycker är besvärande i den här debatten är att har man aldrig så lite kritik mot den förda politiken, betecknas man genast som rasist. Ställer man ändå upp på något slags grundläggande värdering, då betraktas man som en förrädare mot svenskheten. Om vi tar de ensamkommande flyktingbarnen som exempel, så har de säkert en förskräcklig bakgrund utifrån ett svenskt perspektiv. Ingen anar väl ens vad de gått igenom på sin resa hit. De har inte gjort mig någonting och jag har ingenting emot dem som personer. Tvärtom är det klart som tusan att det är unga, förhoppningsvis energiska, framåt människor och när de nu är här så vore vi dumma i Sverige om vi inte utnyttjade deras möjligheter. - Men jag vill ändå förbehålla mig rätten att vara kritisk mot mycket av det vi gör i integrationspolitiken. Vårt system leder uppenbarligen till att människor i allt för stor utsträckning hamnar utanför samhället i ett bidragsberoende i segregerande boenden som cementerar deras utanförskap. Risken med det uppskruvade tonläge som vi har i vår debatt och som blev tydlig här i november var att sansade människor vågar till slut inte delta i debatten, eftersom de inte vill utsätta sig för det som jag utsattes för. Jag har fått många reaktioner inte minst från kolleger som säger att efter det som hände dig i november, så kommer vi över huvud taget inte att delta i den här debatten, för det är inget eftersträvansvärt. Det som då blir tragiskt blir att vi överlämnar den här frågan till att bara debatteras av extrema politiska partier till vänster och höger. Vad utsattes du för? - Det är svårt att beskriva med ord. Men att vara i en sådan massmedial storm som jag befann mig i, med 2000-2500 mejl under tio dagar och inte en minut över, börjar drabba familjen. Alla dras in i det. Man får känslan: skall det här aldrig ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Vi som varit utsatta vi vet precis hur det är. Har det lagt sig? - Ja. Det här beslutet som ni nu har fattat, är kommunfullmäktigegruppen enig? Finns det partikamrater som hade velat säga nej till att ta emot de 5-8 ensamkommande flyktingbarnen? - Det är klart att det i en så stor grupp som vi har finns en gradskillnad. Men det är ingen som under den här tiden och under de möten som vi har haft har markerat en avvikande hållning eller röstat emot. Jag upplever att det sätt som jag agerat på har ett starkt stöd i vår grupp. Ingen har krävt att jag skall avgå. En helt enig KS-grupp stod bakom beslutet. Finns det någon skillnad mellan gamla och nya moderaterna? - I den här frågan går det ingen skiljelinje mellan gamla och nya moderater. Det finns ingen risk för splittring. Hade du kunnat tänka dig när du tog över efter Holm att det skulle bli så här? - Jag har varit med länge och jag visste att frågan kring flyktingmottagande och invandring var kontroversiell men jag blev ändå väldigt överraskad av den känslomässiga debatt som utbröt. Klart som katten att jag efteråt har ägnat stor tid åt att fundera på hur man skulle ha gjort i stället. Men samtidigt är jag inte typen som gräver ner mig i det som har varit utan försöker väl mer titta framåt. Tycker du att du har blivit orättvist behandlad i pressen? - Jag vill inte hävda att jag blivit feltolkad eller felciterad. En sak är mycket tydlig. I princip samtliga journalister som intervjuade mig, hade en ambition att sätta åt mig. Det var inte bara den allmänna journalistiskt kritiska inställningen, utan här var det väldigt uppenbart att jag skulle framstå som en ful fisk.

Kommunen har fyra platser kvar på sitt nya trygghetsboende och det är först till kvarn som gäller. LOMMA. De äldre blir allt fler i Lomma och inom tjugo år måste kommunen fördubbla antalet platser i särskilda boenden. Det nya boendet ska vara ett sätt att lindra belastningen på kommunens särskilda boenden där hjälpbehovet är större. -"‰Trygghetsboende försenar och förebygger behov av att flytta till särskilt boende. Här kan de äldre klara sig själv hemma längre, säger Susanne Berg, planerings- och beställarchef i Lomma kommun. Det är tio lägenheter på Havsblick som nu blir trygghetsboende. I sex av lägenheterna bor det redan personer som flyttade in medan de klassades som servicebostäder. De övriga fyra hyrs ut till dem som först anmäler intresse. De olika bostadstyperna har förvirrat en del och Susanne Berg har fått samtal från personer som undrar över skillnaden. -"‰Trygghetsboende är för den som nått en viss ålder och känner en oro eller känner sig isolerad, säger Susanne Berg. Sökande måste vara över 75 år. Trygghetslarm ingår i alla lägenheter och bostäderna är också anpassade för funktionshinder, med breda dörrar och utan trösklar. -"‰Här kan man bo med hjälpmedel. Det ska också finnas möjlighet till gemensamma måltider och aktiviteter för den som vill. Sådant finns redan på Havsblick. Susanne Berg tror att de fyra lägenheterna går åt snabbt. -"‰Det kan bli fler bostäder om detta slår väl ut. Det är viktigt att vi arbetar förebyggande för vi har en enorm ålderspuckel framför oss. Lomma kommun har 123 lägenheter i särskilt boende och år 2030 beräknas behovet vara 230 platser. I både Bjärred och Lomma byggs även privata seniorbostäder som bostadsrätter för dem som är över 55 år i Lomma hamn och i Bjärred. Trygghetsboenden finns redan i Staffanstorp, Malmö och Lund.

Det råder blodbrist i Sverige, men alla som vill får inte donera. Nu vill flera politiker att gaymän i fasta förhållanden ska få ge blod. Det råder blodbrist i Sverige, men alla som vill får inte ge blod. För att få bli blodgivare måste man vara fullt frisk, inte för ung eller gammal, inte underviktig - eller ha haft sex med någon som skulle kunna bära på blodsmitta. 1 mars ändras reglerna för de sexuella kontakterna. Socialstyrelsen avskaffar totalförbudet för män som har haft sex med män att bli blodgivare. Dessa män ska nu få ge blod om de har avstått från sex med andra män i ett år. Orsaken till förändringen är inte att få fler blodgivare, utan att regelverket ska bli mer trovärdigt, förklarar Monica Axelsson, enhetschef på Socialstyrelsen. - Ponera att en man hade sex med en annan man i ungdomen och lever i en heterosexuell relation sedan tjugo år, hur ska vi förklara för den personen att han aldrig någonsin ska få lämna blod? Enkätundersökningar har visat att män som tidigare haft sex med andra män inte alltid uppger det i intervjuerna inför blodgivningen. Men blodinsamlingen bygger på att blodgivarna svarar sanningsenligt, understryker Monica Axelsson. - Om vi kan öka efterlevnaden av reglerna, ökar patientsäkerheten. Socialstyrelsen ville egentligen gå längre, och sänka karenstiden till sex månader, men flera tunga remissinstanser sade nej. Bland dem var Sveriges kommuner och landsting och Läkemedelsverket. - Det blev en kompromiss, men vi ser det nog som ett första steg, säger Monica Axelsson. Att reglerna för blodgivning luckras upp är bra, men inte tillräckligt, tycker flera politiker och opinionsbildare på nätet. Olof Lavesson, moderat riksdagsledamot från Malmö, driver frågan i riksdagen. - Min huvudinvändning är att Socialstyrelsen bedömer den sexuella läggningen och inte riskbeteendet. Det finns fortfarande en drastisk skillnad mellan hur man ser på en homosexuell och en heterosexuell man. En heterosexuell man som bytt sexpartner måste vänta tre månader innan han kan ge blod, men en homosexuell man måste leva i celibat i ett år. Olof Lavesson anser att det finns större risk för att en heterosexuell man eller kvinna sprider blodsmitta, om han eller hon byter sexpartner ofta, än för en homosexuell man i ett stabilt förhållande. I grunden vilar det ett gammaldags synsätt över regelverket, tycker han. Även socialdemokraten Markus Blomberg i Malmö har reagerat. Han tror att många homosexuella uppfattar särreglerna som "stigmatiserande". Själv är han bara "frustrerad" över att inte få ge blod. - Det finns en logik i att smittrisken är större för män som har sex med män, men omvandlad till princip blir den väldigt styltig. Monica Axelsson påpekar att det varken är en mänsklig rättighet eller skyldighet att bli blodgivare. - Men det är en rättighet för den som får blod att det är så säkert som möjligt.

Hedersknyffel har skådespelaren Lars Lind fått spela många gånger. Men mest stolt är han över egna pjäsen om alkoholism. Just nu har vi bilden av den snälle och nykäre f d advokaten Bernhard på näthinnan, spelad av Lars Lind i den populära TV-serien Livet i Fagervik. - Det är fantastiskt att serien blivit så uppskattad: runt 1 miljon tittare i Sverige. Men ännu populärare blev den i Norge, som ju är ett litet land, och där hela 800 000 tittare följde Fagervik, berättar 75-årsjubilerande Lars Lind med hela 55 år på scenen bakom sig. Han har ofta fått roller som snygg, sympatisk hedersknyffel och fått dras med snällhetsstämpeln under hela sitt långa och gedigna teaterliv. - Det har inte varit så kul, särskilt som jag tycker att det där med snällhet inte alls stämmer. Jag har ju också spelat många tuffa roller som t ex den svinaktige sonen i "Den respektfulla skökan", den otäcke judehataren i "Benjamin" och den perverse mannen i Norén-dramat "Ett sorts Hades". Om man litet osystematiskt googlar på Lars Lind finner man att han spelat i 47 filmroller (allt från "Det sjunde inseglet" till "Asterix & Obelix"), 38 Dramaten-roller, 24 roller för TV-teatern och så alla oräkneliga roller på Stadsteatern och privatteatrarna, ja, allt utom opera. Går det att plocka fram någon favoritroll bland alla dessa? - Åh, det är svårt. Men jag tyckte mycket om att spela Ayckborns "En plats i solen", Becketts "Slutspel" och Tjechovs "Tre systrar", alla på Stadsteatern. Om Lars Lind måste välja mellan teater och film blir det teater. - Därför att jag tycker om att möta publiken och att få spela en pjäs rakt igenom. Över sina filmroller har man inte riktigt kontroll, med tanke på klippningar t ex. Och det som kändes bra när man spelade in kan tyckas för uttalat och övertydligt när man ser det uppspelat. Teaterintresset vaknade under barndomen då lille Lars fick följa med pappa regementsmusikern och sitta med i orkesterdiket när denne extraknäckte vid olika spelningar i revy- och teaterbranschen. - Jag kan ännu känna doften av svett, smink och puder där, en doft som förföljt mig genom livet. Sin första filmroll gjorde Lars Lind 1957 i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet" där han spelade en ung munk. - Min roll tog två till tre dagar att spela in, men Ingmar, som visste att jag var jättefattig, lyckades hålla mig kvar i hela 20 dagar för att jag skulle få ett fetare gage. - Under inspelningstiden extraknäckte jag också i pjäsen "De osynliga" på Malmö Parkteater, så alla extrapengar jag tjänade gick åt till att tågpendla mellan Stockholm och Malmö. - Men varför sa du ingenting?, utbrast Ingmar, när han insåg att jag fortfarande var lika fattig. Och så ordnade han så att produktionsledningen vid SF fick skriva ut gaget en gång till"¦ I 20 till 25 år under sin yrkeskarriär var Lars Lind rejält alkoholiserad. - Till sist kom jag till ett ögonblick där jag helt enkelt inte orkade dricka mer, jag höll ju på att dö. Med hjälp av ett självhjälpsprogram lyckades Lars Lind kämpa sig ur sin alkoholism och har nu varit nykter alkoholist i över 25 år. - Mest stolt är jag över den pjäs som jag skrev om alkoholism, "I lögn och ro", och som jag satte upp och under många år turnerade med i skolor och vid olika konferenser. Erfarenheten från dessa framföranden visar att två till tre elever i varje skolklass är barn till alkoholister. Under 9 år ordnade också Lars Lind tillsammans med Sundsvalls kommun och en rad experter sommarläger för alkoholistbarn med undervisning, aktiviteter med mera. - Många av barnen ville fortsätta att komma, men pengarna hos Sundsvalls kommun tog tyvärr slut "¦ Du har stått på scen i 55 år (svenskt rekord?) och fyller nu 75 år, har du inga planer på att sluta? - Jag mår bra, är fortfarande nyfiken och har jättekul och trivs så bra på Stadsteatern att jag gärna stannar så länge de vill ha mig kvar. 75-årsdagen firar Lars Lind med att resa till Egypten ensam. - Ja, Anita repeterar och kan inte följa med. Och under de två senaste somrarna, när vi spelat in "Livet i Fagervik", har jag faktiskt inte fått någon semester alls. - Men nu är det dags! Produktioner som Lars Lind medverkat i

Tack vare 30 extra miljoner har polisen det senaste året vid flera tillfällen kunnat sätta stopp för planer att använda utländska kvinnor i prostitution. Nu väntar åtal mot män som skrämt nigerianska kvinnor till att sälja sex.

Bakom fladdrande facklor och fanor i isande vind tågade ett par hundra demonstranter genom centrala Malmö. "Bojkotta Israel", krävde Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, innan fackeltåget lämnade Gustav Adolfs tåg. På lördagen var det ett år sedan en FN-driven skola i norra Gaza besköts med granater av israeliska trupper. Den israeliska attacken mot Gazaremsan pågick 27 december 2008-18 januari 2009.

Den akuta blodbristen gjorde att skånska operationer fick ställas in. Blodgivare har nu strömmat till. MALMÖ. Under förra veckan tappades 2 161 personer i Skåne på blod. - En normalvecka brukar det vara mellan 1 100 och 1 200, säger Ingrid Johansson som är blodgivarsamordnare vid blodcentralen i Skåne. På lördagen fanns Blodbussen på Gustav Adolfs torg i Malmö. Och folk köade utanför i kylan. - Det har varit en väldigt fin respons, säger Ingrid Johansson. På de första tre timmarna fick vi ihop 25 påsar blod och 15 nya blodgivare som registrerades. De nya får inte lämna blod första gången utan deras blod ska först testas. För att vara säkra på att några blodgivare skulle dyka upp på lördagen hade blodcentralen skickat sms till 60 tidigare givare. - Vi hade ju inte en aning om hur responsen skulle bli i dag, säger Ingrid Johansson. - Normalt vet ju de registrerade blodgivarna om var blodbussen befinner sig. Men besöket här i Malmö var helt spontant. Ingrid Johansson efterlyser unga blodgivare. De stora kullarna med fyrtiotalister börjar nu falla för åldersstrecket. Bara i undantagsfall får man lämna blod efter 65 års ålder.

Krogtätheten ökade i Malmö även 2009. Fler "¨fick servera alkohol men fler fick också varningar eller sina tillstånd indragna. MALMÖ. I Malmö hade 368 krogar permanenta serveringstillstånd under fjoråret. Under de senaste fem åren har trenden varit densamma, fler och fler varje år, visar siffror från sociala resursnämndens myndighetsutskott. Utskottet är politiskt sammansatt och har till sin hjälp ett flertal tjänstmän. - Trenden är klar, de blir fler och fler för varje år vilket bland annat kan bero på att Malmö växer och att folks vanor ändras, säger Marie Pauly på tillståndsenheten. Att Malmö är en "ung" stad bidrar även, säger hon. Men samtidigt som fler och fler får tillstånd ökar också antalet krogägare som får varningar eller tappar sina tillstånd. Under fjoråret fick tio restauranger en varning och i de flesta fall handlade det om skatteskulder och obetalda avgifter. Någon enstaka hade fifflat med kassa-registreringen eller serverat alkohol till minder-åriga. Vid årsskiftet infördes en ny kassaregisterlag där Skatteverket kommer att kontrollera krogägarna. De krogar som fick sina tillstånd indragna hade i de allra flesta fall skatteskulder men hade också brustit i det som kallas ordning och nykterhet, det har med andra ord varit stökigt och med alltför många alltför berusade gäster. Antalet uteserveringar med serveringstillstånd har ständigt ökat, ifjor var de 237 att jämföra med 226 året dessförinnan. Fler uteserveringar hade dessutom öppet till klockan två på natten men endast en dryg handfull hade öppet ända fram till klockan fem.

Snart kan Malmö få upp emot 100 fler krogar som får servera alkohol. MALMÖ. I fjor hade Malmö 368 krogar med serveringstillstånd och det är till dessa som över femtio ska läggas. Eller som tillståndsenheten räknar, en 15-procentig ökning av antalet serveringstillstånd. Allt började när kommunalråden i Malmö, Göteborg och Stockholm tillsammans med restaurangbranschen i ett brev till regeringen påpekade den föråldrade alkohollagen från 1994. Restauranger som inte serverar varm mat har inte kunnat få serveringstillstånd vilket missgynnat sushirestauranger och mat från andra kulturer. Förslaget är nu ändrat så att det i stället ska heta "tillredd mat" och att det ska finnas ett kök. I förslaget står det tydligt att kaféer, gatukök och hamburgerställen inte ska komma i fråga men att det är upp till kommunerna att göra en noggrann bedömning av "utbud, kvalitet och allmän standard". Till detta kommer förstås alla andra krav på ägarna att inte ha skatte-skulder, att de inte finns i polisens register och dessutom ska de nu även kunna visa upp kunskaper om alkohollagstiftningen. En tillståndsansökan behandlas i normalfallet i mellan två och tre månader men om en ansökan är komplett kan det gå snabbare. Läs mer! Regeringens förslag kan läsas här.

Ungefär femtio av eleverna på Svensgårdsskolan i Ödåkra utanför Helsingborg får flytta till andra lokaler efter nattens brand, då stora delar av skolan förstördes. Tidigare rapportering:

Uppdaterad 11:08En av de större byggnaderna på Svensgårdsskolan i Ödåkra förstördes i en brand sent i går kväll. Räddningstjänsten tvingades att göra hål i taket för att få ut röken.

En långtradarchaufför har dömts till böter för att han hindrade trafiken vid ett vägarbete på E6 i höstas. LUND. Det var den 1 september i fjol som Sven-Åke Sörensen från Påarp utanför Helsingborg körde sin sjutton meter långa trailer på E 6 norr om Malmö. Vid Flädie pågick ett vägarbete och trafiken informerades med orange skyltar att två körfält skulle bli ett längre fram. Då gick Sven-Åke Sörensen, som varit yrkesförare sedan 1976, ut i vänster körfält, för att hindra att andra fordon passerade kön. - Jag bevakade bara min plats i kön, eftersom andra bilister inte följde blixtlåsprincipen utan försökte köra förbi hela kön. Jag anser att blixtlåsprincipen ska tillämpas vid skylten, inte ända framme där två körfält blir ett, säger han. En motorcykelpolis upptäckte att Sven-Åke Sörensen låg i omkörningsfilen i 900 meter och höll samma fart - 20-30 km/tim - som trafiken i höger körfält. Det vill säga han körde inte om. Mc-polisen rapporterade Sven-Åke Sörensen. Strax före jul kom domen i Lunds tingsrätt: 30 dagsböter à 190 kronor för "hindrande av trafiken" enligt trafikbrottslagen. - Det kan jag leva med, men jag anser inte att jag borde ha dömts, säger Sven-Åke Sörensen, som överklagat domen till hovrätten. När Sven-Åke Sörensen åkte fast hade trafikpolisen en specialkontroll av dels omkörningsförbuden för tung trafik på E 6, dels av det han togs för. - Beteendet har blivit vanligare här nere på senare år, säger Erling Anderson, trafikpolischef i Skåne. Vi ser allt oftare att tunga fordon, men även en del personbilar, lägger sig i vänster körfält på det här sättet, ibland också att de blockerar båda körfälten med sina bilar. Det har till och med hänt att tunga fordon tränger sig ut för att förhindra omkörningar. Rent livsfarligt. Under fjolårets många vägarbeten på E 6 norr och söder om Malmö, vid Helsingborg, på Yttre Ringvägen i Malmö och på E 22 vid Lund fick polisen rapporter om körsättet. - Det är inte tillåtet, utan man ska köra fram mot stället där två körfält blir ett och där, kanske hundra meter innan, glida in i höger körfält enligt blixtlåsprincipen. Det fungerar i Tyskland, i Stockholm och i Göteborg, men jag förstår inte varför det blivit så här i Skåne, säger Erling Andersson. Enligt uppgift finns en hovrättsdom i ett liknande fall från 1968, men Erling Andersson tror att en ny dom i hovrätten i Malmö kan bli vägledande för hur man ska hantera liknande fall i framtiden. - Domen i tingsrätten är genomtänkt och välskriven och jag hoppas hovrätten går på samma linje. Det måste bli ett slut på det här körsättet. Ingen har rätt att leka sheriff på väge

Vellingemoderaterna gjorde kovändning i flyktingfrågan. Läs intervju med kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman. VELLINGE. I måndags beslutade de att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 5-8 ensamkommande flyktingbarn. Ett skäl till helomvändningen var regeringens hot om lagstiftning, berättar kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman Efter att ha sagt konsekvent nej till alla former av flyktingmottagning i över 20 år har ni nu bytt fot. Varför bestämde ni er för att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Medierna hade ju påtalat situationens allvar men jag tror inte att vare sig jag eller andra var helt på det klara med hur akut läget faktiskt var, och egentligen fortfarande är, när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Siffror som Migrationsverket som redovisades i torsdags visar att situationen är oerhört bekymmersam. Var det inte lika bekymmersamt under Balkankriget på nittiotalet? - Jag vill hävda att situationen var annorlunda då. En viktig punkt för mig var när Tobias Billström i november konstaterade att om ingenting händer så kommer hela systemet att braka samman i december, det vill säga en månad senare. - När en ansvarig minister går ut och säger så, blir det extremt tydligt för mig. Dessutom var han ju rätt tydlig när det gällde risken att vi skulle få en lagstiftning på området och jag vill inte vara en del av upphovet till att vi får en tvingande lagstiftning för kommunerna, eftersom jag tycker att det är ett nederlag för alla. Kommer ni att ändra er också om generell flyktingmottagning? - Jag har sagt att jag inte tror det. De som är kritiska till vår omsvängning glömmer är att det faktiskt finns 700 ungdomar som sitter på olika transitboenden i Sverige. De är redan här. Vi måste hantera det problemet. Det sitter redan 300 ungdomar i Malmö som har kommit hit. Vart skall de ta vägen? Alternativet är att staten bygger ett slags barackläger. Är det det vi tycker att vi skall göra? Om transitboendet i Hököpinge inte hade startats, hade ni svängt i den här frågan då? - Det är jättesvårt att veta. Den debatt som utlöstes då i slutet av november har förstås i någon mening haft betydelse. Jag är inte opåverkad av vad folk säger och tycker i min omgivning. Egentligen borde man kanske ställa frågan så här: hade den debatten verkligen startat om inte vi hade reagerat som vi gjorde. Det är den springande punkten, kan jag tycka. Hur menar du? - Jag upplevde att debatten startades i och med att vi protesterade ganska tydligt och ordentligt mot att detta transitboende öppnade. Den debatten kom att rätt snabbt handla om inte bara transitboendet i Hököpinge utan om hela frågan kring ensamkommande flyktingbarn. Då drar jag slutsatsen att hade de inte placerats där så hade debatten inte kommit igång och då hade ni inte svängt? - Den slutsatsen får var och en dra. Hur gick diskussionen inledningsvis när ni fick kännedom om transitboendet i Hököpinge? - När jag satte på min telefon sent på fredagen fanns ett intalat meddelande att två av våra tjänstemän hade varit i Malmö under lunchen och blivit informerade om att transitboendet skulle öppna nästkommande måndag, det vill säga tio dagar senare. Helgen gick och på tisdag morgon när jag kom hit hade jag knappt hunnit innanför dörren förränn en av de anställda som bor i Hököpinge kom med papper i handen som funnits i brevlådan samma morgon när hon skulle hämta tidningen. En inbjudan från Attendo till öppet hus samma kväll. Transitboendet skulle öppna dagen därpå. - Hon var ganska upprörd. Det här hade de ingen aning om och varför hade de inte fått någon information. Jag försökte lugna ner henne och sade att vi får se vad vi kan göra. Vi får lägga ut det på hemsidan. Sedan började telefonen ringa. Det var folk i Hököpinge som var väldigt upprörda, framför allt för att det var med så kort varsel. Texten handlade om att detta skulle öppna. I bästa fall kunde man få komma dit och titta kvällen före och eventuellt få svar på någon fråga. Men det var bestämt att det skulle öppna och det var det som upprörde folk. Men om du fått veta detta tidigare, vad hade ni kunnat göra? Hur hade scenariot då sett ut? - Det vi tänkte göra var att samla på oss så mycket information som möjligt för att lägga ut den på vår hemsida. Problemet var att vi inte hann. Våra tjänstemän hade redan beklagat sig över att det var lite väl häftigt med tanke på den korta framförhållningen. Risken fanns att folk skulle protestera. Ni moderater förespråkar ju entreprenöranda och fri företagsamhet. Var det inte precis det Attendo Care sysslade med när de hyrde in sig i vandrarhemmet i Hököpinge? - Vi förespråkar fri företagsamhet och entreprenöranda, men samtidigt vet alla som har sysslat med kommunalpolitik mer än några veckor, att när det gäller vissa saker så måste man faktiskt förbereda omgivningen. Jag är fortfarande mycket kritisk till hur detta sköttes. - Jag förstår nu och jag förstod då att Malmö tyckte att man befann sig i en kritisk situation, men att sätta i gång det här transitboendet på det här sättet var detsamma som att inbjuda till att det skulle bli våldsamma reaktioner. Det som stör mig i sammanhanget är att människor som känner sig överkörda lätt blir aggressiva eller reagerar på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort och i affekt säger saker som de annars inte skulle ha sagt. De enda som tjänade på det var ju de som tyckte att en debatt av det slaget är positivt och det vet vi ju vilka de är. Hade ni tänkt göra något för att sätta stopp för transitboendet? - Vi insåg redan från början att den möjligheten inte fanns. Det vi blev lite oroliga för var att vår förvaltning hade haft synpunkter på brandsäkerheten på vandrarhemmet i Hököpinge. Därför var vi tveksamma till om det skulle vara möjligt att ha cirka trettio ungdomar boende där, som det stod i Attendos inbjudan. Men vid mötet sade ju Carina Larsson "vi skall göra vad vi kan för att stoppa detta." - Det fanns en viss osäkerhet, men jag personligen var rätt övertygad om att det skulle finnas få möjligheter, för jag insåg ju att detta var ett avtal mellan ett privat företag, Attendo, och en privat fastighetsägare. Det vi var oroliga för var brandsäkerheten. Sedan kastade sig ju partiet centralt också in i debatten. Hade det någon inverkan på ert beslut att teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Kolleger till dig har dragit ganska långtgående slutsatser kring det. Men den uppfattningen delar inte jag. Det var inte så att Per Schlingman eller någon annan i partiledningen ringde till mig och sa att nu skall ni göra det här och det här. Så gick det inte alls till. Faktum är att på fredagen samman vecka lade jag ut ett nytt meddelande på vår hemsida. Sedan när jag pratade med Per Schlingmann på lördagen, så sade han så här: nu känner vi här uppe att vi måste lämna en reaktion i den här debatten. Då gjorde vi så att han utgick från det jag hade skrivit dagen innan och lagt på vår hemsida och utvecklade det ytterligare. Vi var alltså helt överens om det uttalandet. Det var alltså inga pekpinnar från Stockkolm. Kommer det här beslutet att påverka er kommunala budget? - När det gäller ensamkommande flyktingbarn påpekar företrädare för statsmakten och Migrationsverket att kommunerna får full ersättning för sina kostnader. Men det är inte alltid så förbaskat enkelt få med sig precis alla kostnader man har, för det är många som arbetar med en sådan här fråga. Varenda minut arbetstid kanske man inte får med, men ur en snäv kommunal synvinkel så är vår utgångspunkt att vi kommer att få täckning för eventuella kostnader. Vi kommer att väldigt noga redovisa våra kostnader och har ingen som helst anledning att försöka dölja några kostnader. Jag har gett order om att vi skall vara mycket, mycket noggranna när vi redovisar den här verksamheten. Får vi inte täckning för våra kostnader så skall vi minsann tala om det. Gå ut över andra verksamheter? - Det ser jag inte än så länge. Hur tror du att er hittillsvarande inställning i flyktingfrågan har påverkat ert stöd lokalt? - Jag tror inte att den har varit oviktig men att exakt avgöra hur stor betydelse den haft är svårt. En annan faktor som inte minst jag är väl medveten om inför valet är att när vi gick till val 2006 var det Göran Holm som var kommunstyrelsens ordförande. Även om han och jag redan vid det tillfället var överens om ett upplägg. Om Holm hade suttit kvar hade det blivit likadant? - Göran var inte ens i landet när debatten flammade upp men jag har pratat med honom efteråt och han har inte någon avvikande uppfattning eller tycker att jag har handlat fel, i alla fall har han inte sagt det till mig och inte till någon annan heller, vad jag känner till. Motståndet mot flyktingar var ju lika stort i Vellinge som i Sjöbo på 1980-talet, men ni fick aldrig samma rubriker. Varför? - Jag tycker trots allt att det finns rätt stora skillnader mellan Vellinge och Sjöbo i den generella inställningen. Jag tolkar Sjöbos reaktion som väldigt primitiv, ungefär som: "släng ut dem" åt det Sverigedemokratiska hållet. Vi har trots allt inte haft den uppfattningen i botten, skulle jag vilja hävda. Vad tror du väljarna tycker nu? Banar ert beslut väg för Sverigedemokraterna? - På kvällen den 19 september vet vi. Man kan säga så här att fram till den här debatten var jag inte alls säker på att Sverigedemokraterna skulle klara spärren till riksdagen, för jag var av uppfattningen att detta blir ett val mellan två alternativ, med Fredrik Reinfeldts gäng på ena sidan och Mona Sahlins på andra sidan. - I den valkampen kommer så att säga de andra partierna i kläm, därför att inte minst massmedia kommer att fokusera på de stora. Men efter de cirka 14 dagar som debatten pågick som värst har jag nog svängt i den frågan. Jag tror nog faktiskt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Men kommer de in i kommunfullmäktige i Vellinge? - Det finns nog en sådan risk. Och det beror på er svängning? - Det jag tyckte var mycket tydligt i den här debatten var att den här frågan väcker enormt starka känslor. När den här frågan dyker upp åker skygglapparna på hos människor som jag betraktar som väldigt sansade och lugna. Man är antingen oerhört mycket emot eller oerhört mycket för. Det finns liksom ingenting däremellan. Då finns det naturligtvis alltid en risk. För att få en plats i KF i Vellinge krävs inte så förbaskat många röster. 51 platser och 23 000 röstberättigade och av dem är det 80-85 procent som röstar. Ni har ju inte alls lika stort stöd i riksdagsvalet och det lär ju bero på att flyktingmotståndare i andra partier röstar på er i kommunalvalet? Hur tror du det blir nu? - Det är ju en hypotetisk fråga, men jag svårt att ha en bestämd uppfattning, jag kan möjligen befara att Sverigedemokraterna kommer in men hur det kommer att slå i övrigt har jag ingen uppfattning om. Det finns ju så många andra frågor som kan få en avspegling i valet. Det är inte så lätt att ha en uppfattning om att just den här frågan kommer att leda till ett stort ras. I debatten har vissa framställt er som rasister. Hur kommenterar du det? - Det jag tycker är besvärande i den här debatten är att har man aldrig så lite kritik mot den förda politiken, betecknas man genast som rasist. Ställer man ändå upp på något slags grundläggande värdering, då betraktas man som en förrädare mot svenskheten. Om vi tar de ensamkommande flyktingbarnen som exempel, så har de säkert en förskräcklig bakgrund utifrån ett svenskt perspektiv. Ingen anar väl ens vad de gått igenom på sin resa hit. De har inte gjort mig någonting och jag har ingenting emot dem som personer. Tvärtom är det klart som tusan att det är unga, förhoppningsvis energiska, framåt människor och när de nu är här så vore vi dumma i Sverige om vi inte utnyttjade deras möjligheter. - Men jag vill ändå förbehålla mig rätten att vara kritisk mot mycket av det vi gör i integrationspolitiken. Vårt system leder uppenbarligen till att människor i allt för stor utsträckning hamnar utanför samhället i ett bidragsberoende i segregerande boenden som cementerar deras utanförskap. Risken med det uppskruvade tonläge som vi har i vår debatt och som blev tydlig här i november var att sansade människor vågar till slut inte delta i debatten, eftersom de inte vill utsätta sig för det som jag utsattes för. Jag har fått många reaktioner inte minst från kolleger som säger att efter det som hände dig i november, så kommer vi över huvud taget inte att delta i den här debatten, för det är inget eftersträvansvärt. Det som då blir tragiskt blir att vi överlämnar den här frågan till att bara debatteras av extrema politiska partier till vänster och höger. Vad utsattes du för? - Det är svårt att beskriva med ord. Men att vara i en sådan massmedial storm som jag befann mig i, med 2000-2500 mejl under tio dagar och inte en minut över, börjar drabba familjen. Alla dras in i det. Man får känslan: skall det här aldrig ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Vi som varit utsatta vi vet precis hur det är. Har det lagt sig? - Ja. Det här beslutet som ni nu har fattat, är kommunfullmäktigegruppen enig? Finns det partikamrater som hade velat säga nej till att ta emot de 5-8 ensamkommande flyktingbarnen? - Det är klart att det i en så stor grupp som vi har finns en gradskillnad. Men det är ingen som under den här tiden och under de möten som vi har haft har markerat en avvikande hållning eller röstat emot. Jag upplever att det sätt som jag agerat på har ett starkt stöd i vår grupp. Ingen har krävt att jag skall avgå. En helt enig KS-grupp stod bakom beslutet. Finns det någon skillnad mellan gamla och nya moderaterna? - I den här frågan går det ingen skiljelinje mellan gamla och nya moderater. Det finns ingen risk för splittring. Hade du kunnat tänka dig när du tog över efter Holm att det skulle bli så här? - Jag har varit med länge och jag visste att frågan kring flyktingmottagande och invandring var kontroversiell men jag blev ändå väldigt överraskad av den känslomässiga debatt som utbröt. Klart som katten att jag efteråt har ägnat stor tid åt att fundera på hur man skulle ha gjort i stället. Men samtidigt är jag inte typen som gräver ner mig i det som har varit utan försöker väl mer titta framåt. Tycker du att du har blivit orättvist behandlad i pressen? - Jag vill inte hävda att jag blivit feltolkad eller felciterad. En sak är mycket tydlig. I princip samtliga journalister som intervjuade mig, hade en ambition att sätta åt mig. Det var inte bara den allmänna journalistiskt kritiska inställningen, utan här var det väldigt uppenbart att jag skulle framstå som en ful fisk.

Vellingemoderaterna gjorde kovändning i flyktingfrågan. Läs intervju med kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman. VELLINGE. I måndags beslutade de att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 5-8 ensamkommande flyktingbarn. Ett skäl till helomvändningen var regeringens hot om lagstiftning, berättar kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman Efter att ha sagt konsekvent nej till alla former av flyktingmottagning i över 20 år har ni nu bytt fot. Varför bestämde ni er för att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Medierna hade ju påtalat situationens allvar men jag tror inte att vare sig jag eller andra var helt på det klara med hur akut läget faktiskt var, och egentligen fortfarande är, när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Siffror som Migrationsverket som redovisades i torsdags visar att situationen är oerhört bekymmersam. Var det inte lika bekymmersamt under Balkankriget på nittiotalet? - Jag vill hävda att situationen var annorlunda då. En viktig punkt för mig var när Tobias Billström i november konstaterade att om ingenting händer så kommer hela systemet att braka samman i december, det vill säga en månad senare. - När en ansvarig minister går ut och säger så, blir det extremt tydligt för mig. Dessutom var han ju rätt tydlig när det gällde risken att vi skulle få en lagstiftning på området och jag vill inte vara en del av upphovet till att vi får en tvingande lagstiftning för kommunerna, eftersom jag tycker att det är ett nederlag för alla. Kommer ni att ändra er också om generell flyktingmottagning? - Jag har sagt att jag inte tror det. De som är kritiska till vår omsvängning glömmer är att det faktiskt finns 700 ungdomar som sitter på olika transitboenden i Sverige. De är redan här. Vi måste hantera det problemet. Det sitter redan 300 ungdomar i Malmö som har kommit hit. Vart skall de ta vägen? Alternativet är att staten bygger ett slags barackläger. Är det det vi tycker att vi skall göra? Om transitboendet i Hököpinge inte hade startats, hade ni svängt i den här frågan då? - Det är jättesvårt att veta. Den debatt som utlöstes då i slutet av november har förstås i någon mening haft betydelse. Jag är inte opåverkad av vad folk säger och tycker i min omgivning. Egentligen borde man kanske ställa frågan så här: hade den debatten verkligen startat om inte vi hade reagerat som vi gjorde. Det är den springande punkten, kan jag tycka. Hur menar du? - Jag upplevde att debatten startades i och med att vi protesterade ganska tydligt och ordentligt mot att detta transitboende öppnade. Den debatten kom att rätt snabbt handla om inte bara transitboendet i Hököpinge utan om hela frågan kring ensamkommande flyktingbarn. Då drar jag slutsatsen att hade de inte placerats där så hade debatten inte kommit igång och då hade ni inte svängt? - Den slutsatsen får var och en dra. Hur gick diskussionen inledningsvis när ni fick kännedom om transitboendet i Hököpinge? - När jag satte på min telefon sent på fredagen fanns ett intalat meddelande att två av våra tjänstemän hade varit i Malmö under lunchen och blivit informerade om att transitboendet skulle öppna nästkommande måndag, det vill säga tio dagar senare. Helgen gick och på tisdag morgon när jag kom hit hade jag knappt hunnit innanför dörren förränn en av de anställda som bor i Hököpinge kom med papper i handen som funnits i brevlådan samma morgon när hon skulle hämta tidningen. En inbjudan från Attendo till öppet hus samma kväll. Transitboendet skulle öppna dagen därpå. - Hon var ganska upprörd. Det här hade de ingen aning om och varför hade de inte fått någon information. Jag försökte lugna ner henne och sade att vi får se vad vi kan göra. Vi får lägga ut det på hemsidan. Sedan började telefonen ringa. Det var folk i Hököpinge som var väldigt upprörda, framför allt för att det var med så kort varsel. Texten handlade om att detta skulle öppna. I bästa fall kunde man få komma dit och titta kvällen före och eventuellt få svar på någon fråga. Men det var bestämt att det skulle öppna och det var det som upprörde folk. Men om du fått veta detta tidigare, vad hade ni kunnat göra? Hur hade scenariot då sett ut? - Det vi tänkte göra var att samla på oss så mycket information som möjligt för att lägga ut den på vår hemsida. Problemet var att vi inte hann. Våra tjänstemän hade redan beklagat sig över att det var lite väl häftigt med tanke på den korta framförhållningen. Risken fanns att folk skulle protestera. Ni moderater förespråkar ju entreprenöranda och fri företagsamhet. Var det inte precis det Attendo Care sysslade med när de hyrde in sig i vandrarhemmet i Hököpinge? - Vi förespråkar fri företagsamhet och entreprenöranda, men samtidigt vet alla som har sysslat med kommunalpolitik mer än några veckor, att när det gäller vissa saker så måste man faktiskt förbereda omgivningen. Jag är fortfarande mycket kritisk till hur detta sköttes. - Jag förstår nu och jag förstod då att Malmö tyckte att man befann sig i en kritisk situation, men att sätta i gång det här transitboendet på det här sättet var detsamma som att inbjuda till att det skulle bli våldsamma reaktioner. Det som stör mig i sammanhanget är att människor som känner sig överkörda lätt blir aggressiva eller reagerar på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort och i affekt säger saker som de annars inte skulle ha sagt. De enda som tjänade på det var ju de som tyckte att en debatt av det slaget är positivt och det vet vi ju vilka de är. Hade ni tänkt göra något för att sätta stopp för transitboendet? - Vi insåg redan från början att den möjligheten inte fanns. Det vi blev lite oroliga för var att vår förvaltning hade haft synpunkter på brandsäkerheten på vandrarhemmet i Hököpinge. Därför var vi tveksamma till om det skulle vara möjligt att ha cirka trettio ungdomar boende där, som det stod i Attendos inbjudan. Men vid mötet sade ju Carina Larsson "vi skall göra vad vi kan för att stoppa detta." - Det fanns en viss osäkerhet, men jag personligen var rätt övertygad om att det skulle finnas få möjligheter, för jag insåg ju att detta var ett avtal mellan ett privat företag, Attendo, och en privat fastighetsägare. Det vi var oroliga för var brandsäkerheten. Sedan kastade sig ju partiet centralt också in i debatten. Hade det någon inverkan på ert beslut att teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Kolleger till dig har dragit ganska långtgående slutsatser kring det. Men den uppfattningen delar inte jag. Det var inte så att Per Schlingman eller någon annan i partiledningen ringde till mig och sa att nu skall ni göra det här och det här. Så gick det inte alls till. Faktum är att på fredagen samman vecka lade jag ut ett nytt meddelande på vår hemsida. Sedan när jag pratade med Per Schlingmann på lördagen, så sade han så här: nu känner vi här uppe att vi måste lämna en reaktion i den här debatten. Då gjorde vi så att han utgick från det jag hade skrivit dagen innan och lagt på vår hemsida och utvecklade det ytterligare. Vi var alltså helt överens om det uttalandet. Det var alltså inga pekpinnar från Stockkolm. Kommer det här beslutet att påverka er kommunala budget? - När det gäller ensamkommande flyktingbarn påpekar företrädare för statsmakten och Migrationsverket att kommunerna får full ersättning för sina kostnader. Men det är inte alltid så förbaskat enkelt få med sig precis alla kostnader man har, för det är många som arbetar med en sådan här fråga. Varenda minut arbetstid kanske man inte får med, men ur en snäv kommunal synvinkel så är vår utgångspunkt att vi kommer att få täckning för eventuella kostnader. Vi kommer att väldigt noga redovisa våra kostnader och har ingen som helst anledning att försöka dölja några kostnader. Jag har gett order om att vi skall vara mycket, mycket noggranna när vi redovisar den här verksamheten. Får vi inte täckning för våra kostnader så skall vi minsann tala om det. Gå ut över andra verksamheter? - Det ser jag inte än så länge. Hur tror du att er hittillsvarande inställning i flyktingfrågan har påverkat ert stöd lokalt? - Jag tror inte att den har varit oviktig men att exakt avgöra hur stor betydelse den haft är svårt. En annan faktor som inte minst jag är väl medveten om inför valet är att när vi gick till val 2006 var det Göran Holm som var kommunstyrelsens ordförande. Även om han och jag redan vid det tillfället var överens om ett upplägg. Om Holm hade suttit kvar hade det blivit likadant? - Göran var inte ens i landet när debatten flammade upp men jag har pratat med honom efteråt och han har inte någon avvikande uppfattning eller tycker att jag har handlat fel, i alla fall har han inte sagt det till mig och inte till någon annan heller, vad jag känner till. Motståndet mot flyktingar var ju lika stort i Vellinge som i Sjöbo på 1980-talet, men ni fick aldrig samma rubriker. Varför? - Jag tycker trots allt att det finns rätt stora skillnader mellan Vellinge och Sjöbo i den generella inställningen. Jag tolkar Sjöbos reaktion som väldigt primitiv, ungefär som: "släng ut dem" åt det Sverigedemokratiska hållet. Vi har trots allt inte haft den uppfattningen i botten, skulle jag vilja hävda. Vad tror du väljarna tycker nu? Banar ert beslut väg för Sverigedemokraterna? - På kvällen den 19 september vet vi. Man kan säga så här att fram till den här debatten var jag inte alls säker på att Sverigedemokraterna skulle klara spärren till riksdagen, för jag var av uppfattningen att detta blir ett val mellan två alternativ, med Fredrik Reinfeldts gäng på ena sidan och Mona Sahlins på andra sidan. - I den valkampen kommer så att säga de andra partierna i kläm, därför att inte minst massmedia kommer att fokusera på de stora. Men efter de cirka 14 dagar som debatten pågick som värst har jag nog svängt i den frågan. Jag tror nog faktiskt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Men kommer de in i kommunfullmäktige i Vellinge? - Det finns nog en sådan risk. Och det beror på er svängning? - Det jag tyckte var mycket tydligt i den här debatten var att den här frågan väcker enormt starka känslor. När den här frågan dyker upp åker skygglapparna på hos människor som jag betraktar som väldigt sansade och lugna. Man är antingen oerhört mycket emot eller oerhört mycket för. Det finns liksom ingenting däremellan. Då finns det naturligtvis alltid en risk. För att få en plats i KF i Vellinge krävs inte så förbaskat många röster. 51 platser och 23 000 röstberättigade och av dem är det 80-85 procent som röstar. Ni har ju inte alls lika stort stöd i riksdagsvalet och det lär ju bero på att flyktingmotståndare i andra partier röstar på er i kommunalvalet? Hur tror du det blir nu? - Det är ju en hypotetisk fråga, men jag svårt att ha en bestämd uppfattning, jag kan möjligen befara att Sverigedemokraterna kommer in men hur det kommer att slå i övrigt har jag ingen uppfattning om. Det finns ju så många andra frågor som kan få en avspegling i valet. Det är inte så lätt att ha en uppfattning om att just den här frågan kommer att leda till ett stort ras. I debatten har vissa framställt er som rasister. Hur kommenterar du det? - Det jag tycker är besvärande i den här debatten är att har man aldrig så lite kritik mot den förda politiken, betecknas man genast som rasist. Ställer man ändå upp på något slags grundläggande värdering, då betraktas man som en förrädare mot svenskheten. Om vi tar de ensamkommande flyktingbarnen som exempel, så har de säkert en förskräcklig bakgrund utifrån ett svenskt perspektiv. Ingen anar väl ens vad de gått igenom på sin resa hit. De har inte gjort mig någonting och jag har ingenting emot dem som personer. Tvärtom är det klart som tusan att det är unga, förhoppningsvis energiska, framåt människor och när de nu är här så vore vi dumma i Sverige om vi inte utnyttjade deras möjligheter. - Men jag vill ändå förbehålla mig rätten att vara kritisk mot mycket av det vi gör i integrationspolitiken. Vårt system leder uppenbarligen till att människor i allt för stor utsträckning hamnar utanför samhället i ett bidragsberoende i segregerande boenden som cementerar deras utanförskap. Risken med det uppskruvade tonläge som vi har i vår debatt och som blev tydlig här i november var att sansade människor vågar till slut inte delta i debatten, eftersom de inte vill utsätta sig för det som jag utsattes för. Jag har fått många reaktioner inte minst från kolleger som säger att efter det som hände dig i november, så kommer vi över huvud taget inte att delta i den här debatten, för det är inget eftersträvansvärt. Det som då blir tragiskt blir att vi överlämnar den här frågan till att bara debatteras av extrema politiska partier till vänster och höger. Vad utsattes du för? - Det är svårt att beskriva med ord. Men att vara i en sådan massmedial storm som jag befann mig i, med 2000-2500 mejl under tio dagar och inte en minut över, börjar drabba familjen. Alla dras in i det. Man får känslan: skall det här aldrig ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Vi som varit utsatta vi vet precis hur det är. Har det lagt sig? - Ja. Det här beslutet som ni nu har fattat, är kommunfullmäktigegruppen enig? Finns det partikamrater som hade velat säga nej till att ta emot de 5-8 ensamkommande flyktingbarnen? - Det är klart att det i en så stor grupp som vi har finns en gradskillnad. Men det är ingen som under den här tiden och under de möten som vi har haft har markerat en avvikande hållning eller röstat emot. Jag upplever att det sätt som jag agerat på har ett starkt stöd i vår grupp. Ingen har krävt att jag skall avgå. En helt enig KS-grupp stod bakom beslutet. Finns det någon skillnad mellan gamla och nya moderaterna? - I den här frågan går det ingen skiljelinje mellan gamla och nya moderater. Det finns ingen risk för splittring. Hade du kunnat tänka dig när du tog över efter Holm att det skulle bli så här? - Jag har varit med länge och jag visste att frågan kring flyktingmottagande och invandring var kontroversiell men jag blev ändå väldigt överraskad av den känslomässiga debatt som utbröt. Klart som katten att jag efteråt har ägnat stor tid åt att fundera på hur man skulle ha gjort i stället. Men samtidigt är jag inte typen som gräver ner mig i det som har varit utan försöker väl mer titta framåt. Tycker du att du har blivit orättvist behandlad i pressen? - Jag vill inte hävda att jag blivit feltolkad eller felciterad. En sak är mycket tydlig. I princip samtliga journalister som intervjuade mig, hade en ambition att sätta åt mig. Det var inte bara den allmänna journalistiskt kritiska inställningen, utan här var det väldigt uppenbart att jag skulle framstå som en ful fisk.

Det blev förlust för Malmö Redhawks i går i det viktiga mötet borta mot Leksand. Malmö förlorade med 4-5.

Uppdaterad 09:15En av de större byggnaderna på Svensgårdsskolan i Ödåkra förstördes i en brand sent i går kväll. Räddningstjänsten tvingades att göra hål i taket för att få ut röken.

Hjalmar är av isländskt ursprung och betyder hjälmprydd soldat eller den hjälmprydde krigaren’Helmer kommer från forntyskan och betyder hjälmbärare.

Uppdaterad 11:08En av de större byggnaderna på Svensgårdsskolan i Ödåkra förstördes i en brand sent i går kväll. Räddningstjänsten tvingades att göra hål i taket för att få ut röken.

Före detta landslagsmålvakten Caroline Jönsson blir ny målvakt i Umeå IK och har skrivit ett tre årigt avtal med klubben. Caroline Jönsson har tidigare spelat i Malmö FF och den senaste säsongen har hon spelat i proffsligan i USA för Chicago Red Stars.

Vid musikbranschens egen prisfest Grammisgalan i går kväll tog Lundaartisten Amanda Jenssen hem kategorierna Årets kvinnliga artist, och Årets kompositör - den sistnämnda tillsammans med Pär Wiksten.

Tätt och tufft. Toppmötet mellan Leksand och Malmö bar en försmak av vårens kvalserie. Leksand vann till slut med 5—4 och gjorde ett litet ryck i tabelltoppen.

En lastbilschaufför har dömts till böter för att ha hindrat trafiken vid ett vägarbete på E 6 norr om Malmö i höstas. Chauffören körde ut i vänster körfält för att hindra andra fordon från att passera kön och fortsatta att ligga i omkörningsfilen med en hastighet av 20—30 kilometer i timmen i drygt 900 meter.

Han debuterade i lands­laget 2006.När Tobias Karlsson springer in på planen i EM-premiären mot Slovenien på tisdag har han gjort över 60 landskamper.– Man börjar känna sig mer och mer hemma i landslaget, säger den ­svenske försvarsresen. Hästöfostrade Tobias Karlsson gjorde sin första landskamp i World Cup i Malmö 2006. Då var det Grekland som stod för motståndet.Sedan dess har det hänt en hel del och Karlsson har blivit en väldigt viktig kugge i det svenska försvars­spelet.– Det tar längre tid att komma in i det eftersom man träffas så få gånger, men vi har blivit en homogen grupp, menar Karlsson.Hans roll i landslaget är glasklar.Han är försvarschefen som ­bara spelar försvarsspel. Han har inga som helst problem att ta den rollen.– Jag har vant mig vid det, ­säger Tobias Karlsson som har passerat 60 landskamper när EM drar igång.Karlsson ser fram emot att få göra sitt tredje stora mästerskap.– Det ska bli fantastiskt kul – som alltid när man gör något med landslaget.I EM i Österrike har Sverige hamnat i en tuff grupp. Motståndarna är Polen, Tyskland och Slovenien.– Det är en tuff grupp. Alla tre lagen är riktigt duktiga.

Simon Stark, Diös bidrag till elithockeyn, är ett exempel på viljan i Tingsryds AIF i allettan. Inget ska stoppa Simon och hans kedjekompisar Henrik Bankelius och Fredrik Hansson mot Pantern. – Den kedjan har haft en stigande formkurva ända sedan tidigt på höstsäsongen, berömmer Tingsryds tränare Mikael Tisell. Härligt att killarna tagit vid när vi gått in i en ny serie. "Tisse" vet att hans spelare inte tänker vika ned sig. Mot Skövde i onsdags fick Simon Stark en otäck smäll över knäet i mitten av andra perioden. Oron spred sig eftersom Simon haft problem med samma knä tidigare. – Det var bara att köra vidare, nu har vi inte råd med skador, säger Simon Stark. Simon, 21-åringen som under fem år tillhört Taif A-lagstrupp, har börjat allettan bra med två mål och ett assist på tre omgångar. – Helt okej, säger Simon Stark. Han trivs i en kedja med Henrik Bankelius och Fredrik Hansson. – Ingen åker skridskor som Bankelius och "Hasse" (Fredrik Hansson) styr och ställer spelet. För oss andra är det bara att åka på Närmast väntar Pantern på söndag i Dackehallen. Ett Malmölag som alltid är farligt. – Vi vet att vi får en tuff match och vi ska göra vad vi kan, konstaterar Simon Stark. Han är en av få Diökillar som på senare år gått vidare i karriären. Marcus Bengtsson i Troja är just nu utlånad till Värnamo och Tobias Tenelius finns i Björklövens J 20 med ambition att bli ordinarie i allsvenskan. <

Sveriges fyra bästa damfotbollslag kallas "Fantastic Four". Den 23–24 januari kommer Umeå IK, Linköpings FC, LdB FC från Malmö och Kopparbergs/Göteborgs FC till Växjö Tipshall för att göra upp om 100 000 kronor i prispengar och Kosta-Bodas nya vandringspris. Det blir mycket Växjö på tränarbänkarna. Svenska mästarna Linköping leds av Jörgen "Divan" Petersson och Peter Kuno Johansson. – Jag känner ingen press över att träna mästarlaget och nu har jag gett mig in i det här uppdraget. I mitt jobb strävar man alltid efter att vinna igen. Det finns alltid nya utmaningar, säger Peter Kuno Johansson. Han och Jörgen Petersson har länge talat om att ha ett delat ledarskap. När Linköpings ledning gjorde ett proffsigt intryck slog Peter och Jörgen till. Kvalitén finns i allsvenskan. Av den anledningen behövs inga utländska lag bjudas in till LdB-cupen. – Svensk damfotboll rankas som fyra i världen, upplyser Peter. Under fyra år jobbade förre damtränaren i Öster, Martin Sjögren, sida vid sida med Jörgen Petersson i Malmö. Nu har Martin tagit över. – Jag tycker att årets cup är den mest spännande under de tre åren. Upplägget med de fyra bästa svenska lagen känns rätt, säger Martin Sjögren. – Vi ser fram emot två tuffa matcher i Växjö, fyller Sveriges bästa fotbollsdam, Therese Sjögran, i. Nya i cupen är Kopparbergs/Göteborg. – Jätteroligt att få vara med bland de fyra stora, då vi alltid känt oss som en mellanklubb, säger tränaren Torbjörn Nilsson. Hans lags mål vaktas av Hedvid Lindahl, för tredje året i rad utsedd till landets bästa på sin post. – Jag blir aldrig fullärd, det går att utvecklas mot ytterligare kliv, konstaterar Hedvig. Umeås IK:s nye tränare Joakim Palmkvist och spelaren Anna Paulsson var med på länk vid gårdagens presskonferens. – Vi ser cupen som en fantastisk möjlighet att få bra matcher i vår nystart med unga och lovande tjejer, menar Joakim. – Med tanke på att vi har flera nya får vi sätta fokus på att spela ihop laget och kan vi vinna är det bara bonus, säger Anna. Växjö Kommuns Benny Johansson och arrangören Jenny Henrichson kan börja nedräkningen. – Cupen är ett bra sätt för att sätta Växjö på idrottskartan. Vårt mål är att varje år bjuda på ett evenemang av internationell toppklass och den här cupen är ett sådant, förklarar fritidsbasen. Östers IF är med på ett hörn i den turnering för F 17 som spelas i samband med LdB Cup. <

En lastbilschaufför har dömts till böter för att ha hindrat trafiken vid ett vägarbete på E 6 norr om Malmö i höstas. Chauffören körde ut i vänster körfält för att hindra andra fordon från att passera kön och fortsatta att ligga i omkörningsfilen med en hastighet av 20—30 kilometer i timmen i drygt 900 meter.

Snart kan Malmö få upp emot 100 fler krogar som får servera alkohol. - Caféägare har redan hört av sig till oss, säger Marie Pauly på Malmö stads tillståndsenhet. I fjor hade Malmö 368 krogar med serveringstillstånd och det är till dessa som nära 100 ska läggas. Eller som tillståndsenheten räknar, en 25-procentig ökning av antalet serveringstillstånd. Allt började när kommunalråden i Malmö, Göteborg och Stockholm tillsammans med restaurangbranschen i ett brev till regeringen påpekade den föråldrade alkohollagen från 1994. Restauranger som inte serverar varm mat har inte kunnat få serveringstillstånd vilket missgynnat sushirestauranger och caféer. Förslaget är nu ändrat så att det i stället ska heta "tillredd mat" och att det finns ett kök. I förslaget står det tydligt att caféer, gatukök och hamburgerställen inte ska komma i fråga men att det är upp till kommunerna att göra en noggrann bedömning av "utbud, kvalitet och allmän standard". Till detta kommer förstås alla andra krav på ägarna att inte ha skatteskulder, att inte finnas i polisens register och även kunna visa upp kunskaper om alkohollagstiftningen. En tillståndsansökan behandlas i normalfallet i mellan två och tre månader men om en ansökan är komplett kan det gå snabbare.

Snart kan Malmö få upp emot 100 fler krogar som får servera alkohol. - Caféägare har redan hört av sig till oss, säger Marie Pauly på Malmö stads tillståndsenhet. I fjor hade Malmö 368 krogar med serveringstillstånd och det är till dessa som nära 100 ska läggas. Eller som tillståndsenheten räknar, en 25-procentig ökning av antalet serveringstillstånd. Allt började när kommunalråden i Malmö, Göteborg och Stockholm tillsammans med restaurangbranschen i ett brev till regeringen påpekade den föråldrade alkohollagen från 1994. Restauranger som inte serverar varm mat har inte kunnat få serveringstillstånd vilket missgynnat sushirestauranger och caféer. Förslaget är nu ändrat så att det i stället ska heta "tillredd mat" och att det finns ett kök. I förslaget står det tydligt att caféer, gatukök och hamburgerställen inte ska komma i fråga men att det är upp till kommunerna att göra en noggrann bedömning av "utbud, kvalitet och allmän standard". Till detta kommer förstås alla andra krav på ägarna att inte ha skatteskulder, att inte finnas i polisens register och även kunna visa upp kunskaper om alkohollagstiftningen. En tillståndsansökan behandlas i normalfallet i mellan två och tre månader men om en ansökan är komplett kan det gå snabbare.

Tjejer har bättre betyg än killar, ända upp till högskolan. Sydsvenskan samlade rektor, lärare och elever på Dammfriskolan i Malmö till ett snack om kön och betyg. Dammfriskolan, Malmö: Förra året hade tjejerna i snitt fyrtio meritpoäng mer än killarna i slutbetyg från nian. Det betyder att tjejerna hade bättre betyg än killarna i hälften av ämnena. Deltagare i samtalet: "¢ Jörgen Håkansson, rektor. "¢ Anna Sundman Marknäs, lärare i svenska och genuspedagog, "¢ Daniel Talebi, 9B. Florence Mensah, 9B. Varför har tjejer bättre betyg än killar? Daniel: Killar får lättare plugghäststämpel på sig. Killar ska hänga med kompisar istället. Fast just i vår klass finns det en del killar med bra betyg. Florence: Om en tjej får IG får hon en massa uppmärksamhet på ett negativt sätt, men för en kille är det helt normalt. Daniel: Tjejer som har en massa IG ses som slarviga. En tjej ska vara fin och ha en massa MVG, tycker många. Anna: Det finns en massa olika teorier. Om den duktiga ambitiösa flickan, om antiskolpojken som tycker det är omanligt att plugga. Eller att det undervisningssätt man har i skolan passar pojkar sämre. Men det finns väldigt lite forskning på området och inte så mycket är säkert. En sak vet man i alla fall, och det är att pojkar lägger ner mindre tid än flickor på läxläsning. Tjejer är lugnare i klassrummet. Får man betyg på gott uppförande? Daniel: Vissa lärare betygsätter efter uppförande. Då kan elever som stör sig på lektionerna men får bra på proven, ändå få dåligt betyg. Män får fortfarande högre lön och bättre karriär när de börjar jobba. Påverkar det deras inställning till skola och betyg? Jörgen: Det stämmer nog inte i grundskolan. Man tänker inte så långt då. Men det är inte coolt att plugga som kille. Jag tror att killar har en mer laidback mentalitet. Daniel: Jag tror att vi tänker att "jag kommer klara mig ändå". Jag känner så ibland. Jörgen: Jag är inte övertygad om att alla ser skolan som en väg till framgång. Florence: Håller med dig. Killar spelar fotboll och tror att de ska bli fotbollsproffs "¦ Jörgen: "¦ eller tjejer ska bli modeller. Idrottsmän är bland de som tjänar mest i världen, men de har inte ägnat så mycket tid åt skolan. Samtidigt mår unga tjejer sämre och känner sig mer och mer stressade. Presterar tjejer för mycket? Florence: Jag känner mig ofta stressad. Jag är mer stressad än min bror. Han är avslappnad, vilar sig, går på träning och pluggar det sista han gör på kvällen. Jag måste plugga tills jag vet att jag är färdig. Jörgen: Ni har nåt att lära av varandra, killarna behöver känna pressen mer och tjejerna att släppa pressen. Anna: För tjejer är det inte nog att vara good enough. På proven ser man att tjejernas svar är mer ordrika, medan killarna skriver exakt det man frågar efter och inget annat. Är det orättvist att betygen är så olika? Daniel: Nej, man får de betyg man förtjänar. Om man inte jobbar för det så Jörgen: Lärarna har förhoppningsvis gjort en professionell bedömning. Borde skolan göra något åt betygsskillnaden? Vad kan man göra? Jörgen: Vi har pratat om att koda prov för att se om man är färgad av hur man upplever eleven istället för att titta på kunskapen. För att se om vi bedömer pojkar och flickor olika. Anna: På nationella prov kan man ta bort namnen och rätta anonymt. Florence: Då ser man skillnad på stilen. Anna: Varför? Florence: Det är vik-tigare att skriva fint för tjejer. Jörgen: Idrottsföreningar kan hjälpa till att lyfta skolan, jag vet föreningar där de betonar att skolan är viktig också. Daniel: Ordningsbetyg kan vara bra att ha. Om det visar sig i betygen kanske eleverna hade börjat sköta sig mer. Sen ska man satsa på wakeup-call för killar. Spelnördarna tror de ska bli programmerare eller testa spel, andra ska bli fotbollsproffs. Men hur många miljoner fotbollsproffs finns det? Det är overkliga drömmar. Anna: Det finns nån idé om att tjejer har andra ambitioner och är bättre på att planera sin framtid. Känner ni igen det? Florence: Ja, killar satsar på en inriktning med fotboll, istället för att gå en bred utbildning. Jörgen: Det handlar om hur vi behandlar tjejer och killar också. Jag har två döttrar, men ibland undrar jag - om jag haft två pojkar, hade jag uppfostrat dem på annat sätt? Anna: Klart du hade. Jörgen: Ja, jag hade nog varit på flickorna mer. Det behövs en genuspedagog, en Anna som driver de här frågorna, så man tänker en gång extra. Anna: Men vem ska ta ansvar för det? Hur ska vi jobba med det? Jörgen: Mitt ansvar är att ge plats och utrymme till diskussion, titta på studier och forskning och uppmärksamma dem. Florence: Föräldrar borde pressa killarna lite mer. Jag tror att killar blir lite påverkade av tjejer också, om jag tar fram mina läxor och då börjar min bror fundera på det också. Det borde finnas fler tjejer som pressar killarna. Daniel: Killar vill ju imponera på tjejer. Om tjejer krävde mer så skulle man kanske ändra sig. Anna: Jag tror att killar får för mycket negativ uppmärksamhet i klassrummet, när man kommer försent och gör saker man inte ska. Om man kunde vända det och bara ge dem uppmärksamhet för bra grejer kanske det skulle ändra sig. Daniel: När man var yngre var det coolt sätta sig upp mot lärare. Jörgen: Vi har olika ambitioner. Men skolan tar tillvara bara en typ av ambitioner, och man kan ha ambitioner på olika plan. En del är mycket konstnärliga "¦ Anna: Andra är praktiska eller logiska. Jörgen: Skolan värdesätter bara den matematiska och logiska intelligensen Och i den nya skolan så lär det bli ännu mer på det viset.

Tjejer har bättre betyg än killar, ända upp till högskolan. Sydsvenskan samlade rektor, lärare och elever på Dammfriskolan i Malmö till ett snack om kön och betyg. Dammfriskolan, Malmö: Förra året hade tjejerna i snitt fyrtio meritpoäng mer än killarna i slutbetyg från nian. Det betyder att tjejerna hade bättre betyg än killarna i hälften av ämnena. Deltagare i samtalet: "¢ Jörgen Håkansson, rektor. "¢ Anna Sundman Marknäs, lärare i svenska och genuspedagog, "¢ Daniel Talebi, 9B. Florence Mensah, 9B. Varför har tjejer bättre betyg än killar? Daniel: Killar får lättare plugghäststämpel på sig. Killar ska hänga med kompisar istället. Fast just i vår klass finns det en del killar med bra betyg. Florence: Om en tjej får IG får hon en massa uppmärksamhet på ett negativt sätt, men för en kille är det helt normalt. Daniel: Tjejer som har en massa IG ses som slarviga. En tjej ska vara fin och ha en massa MVG, tycker många. Anna: Det finns en massa olika teorier. Om den duktiga ambitiösa flickan, om antiskolpojken som tycker det är omanligt att plugga. Eller att det undervisningssätt man har i skolan passar pojkar sämre. Men det finns väldigt lite forskning på området och inte så mycket är säkert. En sak vet man i alla fall, och det är att pojkar lägger ner mindre tid än flickor på läxläsning. Tjejer är lugnare i klassrummet. Får man betyg på gott uppförande? Daniel: Vissa lärare betygsätter efter uppförande. Då kan elever som stör sig på lektionerna men får bra på proven, ändå få dåligt betyg. Män får fortfarande högre lön och bättre karriär när de börjar jobba. Påverkar det deras inställning till skola och betyg? Jörgen: Det stämmer nog inte i grundskolan. Man tänker inte så långt då. Men det är inte coolt att plugga som kille. Jag tror att killar har en mer laidback mentalitet. Daniel: Jag tror att vi tänker att "jag kommer klara mig ändå". Jag känner så ibland. Jörgen: Jag är inte övertygad om att alla ser skolan som en väg till framgång. Florence: Håller med dig. Killar spelar fotboll och tror att de ska bli fotbollsproffs "¦ Jörgen: "¦ eller tjejer ska bli modeller. Idrottsmän är bland de som tjänar mest i världen, men de har inte ägnat så mycket tid åt skolan. Samtidigt mår unga tjejer sämre och känner sig mer och mer stressade. Presterar tjejer för mycket? Florence: Jag känner mig ofta stressad. Jag är mer stressad än min bror. Han är avslappnad, vilar sig, går på träning och pluggar det sista han gör på kvällen. Jag måste plugga tills jag vet att jag är färdig. Jörgen: Ni har nåt att lära av varandra, killarna behöver känna pressen mer och tjejerna att släppa pressen. Anna: För tjejer är det inte nog att vara good enough. På proven ser man att tjejernas svar är mer ordrika, medan killarna skriver exakt det man frågar efter och inget annat. Är det orättvist att betygen är så olika? Daniel: Nej, man får de betyg man förtjänar. Om man inte jobbar för det så Jörgen: Lärarna har förhoppningsvis gjort en professionell bedömning. Borde skolan göra något åt betygsskillnaden? Vad kan man göra? Jörgen: Vi har pratat om att koda prov för att se om man är färgad av hur man upplever eleven istället för att titta på kunskapen. För att se om vi bedömer pojkar och flickor olika. Anna: På nationella prov kan man ta bort namnen och rätta anonymt. Florence: Då ser man skillnad på stilen. Anna: Varför? Florence: Det är vik-tigare att skriva fint för tjejer. Jörgen: Idrottsföreningar kan hjälpa till att lyfta skolan, jag vet föreningar där de betonar att skolan är viktig också. Daniel: Ordningsbetyg kan vara bra att ha. Om det visar sig i betygen kanske eleverna hade börjat sköta sig mer. Sen ska man satsa på wakeup-call för killar. Spelnördarna tror de ska bli programmerare eller testa spel, andra ska bli fotbollsproffs. Men hur många miljoner fotbollsproffs finns det? Det är overkliga drömmar. Anna: Det finns nån idé om att tjejer har andra ambitioner och är bättre på att planera sin framtid. Känner ni igen det? Florence: Ja, killar satsar på en inriktning med fotboll, istället för att gå en bred utbildning. Jörgen: Det handlar om hur vi behandlar tjejer och killar också. Jag har två döttrar, men ibland undrar jag - om jag haft två pojkar, hade jag uppfostrat dem på annat sätt? Anna: Klart du hade. Jörgen: Ja, jag hade nog varit på flickorna mer. Det behövs en genuspedagog, en Anna som driver de här frågorna, så man tänker en gång extra. Anna: Men vem ska ta ansvar för det? Hur ska vi jobba med det? Jörgen: Mitt ansvar är att ge plats och utrymme till diskussion, titta på studier och forskning och uppmärksamma dem. Florence: Föräldrar borde pressa killarna lite mer. Jag tror att killar blir lite påverkade av tjejer också, om jag tar fram mina läxor och då börjar min bror fundera på det också. Det borde finnas fler tjejer som pressar killarna. Daniel: Killar vill ju imponera på tjejer. Om tjejer krävde mer så skulle man kanske ändra sig. Anna: Jag tror att killar får för mycket negativ uppmärksamhet i klassrummet, när man kommer försent och gör saker man inte ska. Om man kunde vända det och bara ge dem uppmärksamhet för bra grejer kanske det skulle ändra sig. Daniel: När man var yngre var det coolt sätta sig upp mot lärare. Jörgen: Vi har olika ambitioner. Men skolan tar tillvara bara en typ av ambitioner, och man kan ha ambitioner på olika plan. En del är mycket konstnärliga "¦ Anna: Andra är praktiska eller logiska. Jörgen: Skolan värdesätter bara den matematiska och logiska intelligensen Och i den nya skolan så lär det bli ännu mer på det viset.

Sydsvenskan träffade regissören Daniel Espinosa och Joel Kinnaman som gör huvudrollen som JW i bioaktuella "Snabba Cash". Jens Lapidus "Snabba Cash" sålde i 600 000 exemplar - och filmatiseringen är vårens mest emotsedda svenska biopremiär. Sydsvenskan träffade regissören Daniél Espinosa och Joel Kinnaman som gör huvudrollen som kameleonten JW. Det är en känsla av dagen efter när Joel Kinnaman och Daniél Espinosa slår sig ner för intervjun i en soffgrupp på Clarion Collection Hotel på Gamla väster i Malmö. Kvällen före var de på flådig galapremiären för "Snabba Cash" i Stockholm. Nu har recensionerna börjat ramla in, mestadels fyror. Man kan ana en lättnad i luften. Men Daniél Espinosa säger att kritikernas dom inte oroat honom alltför mycket: - Då var det mycket värre att visa filmen för Jens Lapidus, för om inte han hade gillat den hade jag bara blivit ledsen. Och så blev han skitpeppad! Han har hjälpt till med manuskriptet och varit lojal. Det var en ynnest att få hans välsignelse. Millenniumfilmerna hade veteraner i registolen och etablerad stjärna i Michael Nykvist. När succéromanen "Snabba Cash" skulle bli film valde produktionsbolaget Tre Vänner att satsa på yngre, mer okända förmågor. Joel Kinnaman har hunnit med några större filmroller, men är ett nytt ansikte för den stora publiken. Daniél Espinosa har regisserat ett par långfilmer, "Babylonsjukan" och "Uden for kærligheden". - Filmer som knappt någon har sett och som inte tjänade in några stålar. Men jag tror jag fick giget på grund av min examensfilm från Danska Filmskolan, "Bokseren". Många filmproducenter gillade den och tyckte att jag lyckades blanda något poetiskt med något kommersiellt, säger Daniél Espinosa. I "Snabba Cash" skildras hur norrlänningen JW försöker nästla sig in både hos brats och gangsters i Stockholm. Han kör svarttaxi på nätterna för att få cash till lyxlivet på Stureplan. Snart korsas hans väg av den latinamerikanske langaren Jorgé och den serbiske torpeden Mrado. I filmen är JW:s bakgrund och familjesituation nedtonad jämfört med i boken, vilket gör karaktären mer svårgreppbar. - Men man förstår att han har ett utanförskap och ont om pengar. Hans extrema val tror jag bottnar i att han är en jagsvag person, en kameleont som ser till att passa in i alla sammanhang, säger Joel Kinnaman. Båda säger att de kan känna igen sig i Lapidus person- och miljöskildringar. Daniél Espinosa växte upp i Stockholmsförorten Skogås och var något av en värsting under uppväxten: - Men bara för att man har upplevt något när man var tonåring, så är man ingen expert. När vi gjorde research inför filmen och träffade folk från den undre världen så upptäckte jag en mängd koder som jag inte kände till. Så vi skrev om mycket i manuset. Joel Kinnaman: - Är man lite stökig när man är ung så träffar man de här typerna i Stockholm - även om man inte är en av dem. Däremot var överklassvärlden en helt ny upplevelse för mig. Till filmen har Daniél Espinosa valt en nervig stil med handhållen kamera - han nämner regissörsförebilder som Paul Greengrass, Alejandro González Iñárritu och Matteo Garrone - som han tyckte passade bäst för berättelsen. Vad alla de hundratusentals läsarna av romanen tycker återstår att se. - När man läser en bok så ser man en film i huvudet. Alla ser sin film och jag kan inte stoppa in en kamera där. Det är viktigare att göra det som man själv vill. Jag gör inte film för att tjäna stålar.

Vellinge gjorde kovändning i flyktingfrågan. Lars-Ingvar Ljungman berättar varför. VELLINGE. I måndags beslutade de att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 5-8 ensamkommande flyktingbarn. Ett skäl till helomvändningen var regeringens hot om lagstiftning, berättar kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman Efter att ha sagt konsekvent nej till alla former av flyktingmottagning i över 20 år har ni nu bytt fot. Varför bestämde ni er för att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Medierna hade ju påtalat situationens allvar men jag tror inte att vare sig jag eller andra var helt på det klara med hur akut läget faktiskt var, och egentligen fortfarande är, när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Siffror som Migrationsverket som redovisades i torsdags visar att situationen är oerhört bekymmersam. Var det inte lika bekymmersamt under Balkankriget på nittiotalet? - Jag vill hävda att situationen var annorlunda då. En viktig punkt för mig var när Tobias Billström i november konstaterade att om ingenting händer så kommer hela systemet att braka samman i december, det vill säga en månad senare. - När en ansvarig minister går ut och säger så, blir det extremt tydligt för mig. Dessutom var han ju rätt tydlig när det gällde risken att vi skulle få en lagstiftning på området och jag vill inte vara en del av upphovet till att vi får en tvingande lagstiftning för kommunerna, eftersom jag tycker att det är ett nederlag för alla. Kommer ni att ändra er också om generell flyktingmottagning? - Jag har sagt att jag inte tror det. De som är kritiska till vår omsvängning glömmer är att det faktiskt finns 700 ungdomar som sitter på olika transitboenden i Sverige. De är redan här. Vi måste hantera det problemet. Det sitter redan 300 ungdomar i Malmö som har kommit hit. Vart skall de ta vägen? Alternativet är att staten bygger ett slags barackläger. Är det det vi tycker att vi skall göra? Om transitboendet i Hököpinge inte hade startats, hade ni svängt i den här frågan då? - Det är jättesvårt att veta. Den debatt som utlöstes då i slutet av november har förstås i någon mening haft betydelse. Jag är inte opåverkad av vad folk säger och tycker i min omgivning. Egentligen borde man kanske ställa frågan så här: hade den debatten verkligen startat om inte vi hade reagerat som vi gjorde. Det är den springande punkten, kan jag tycka. Hur menar du? - Jag upplevde att debatten startades i och med att vi protesterade ganska tydligt och ordentligt mot att detta transitboende öppnade. Den debatten kom att rätt snabbt handla om inte bara transitboendet i Hököpinge utan om hela frågan kring ensamkommande flyktingbarn. Då drar jag slutsatsen att hade de inte placerats där så hade debatten inte kommit igång och då hade ni inte svängt? - Den slutsatsen får var och en dra. Hur gick diskussionen inledningsvis när ni fick kännedom om transitboendet i Hököpinge? - När jag satte på min telefon sent på fredagen fanns ett intalat meddelande att två av våra tjänstemän hade varit i Malmö under lunchen och blivit informerade om att transitboendet skulle öppna nästkommande måndag, det vill säga tio dagar senare. Helgen gick och på tisdag morgon när jag kom hit hade jag knappt hunnit innanför dörren förränn en av de anställda som bor i Hököpinge kom med papper i handen som funnits i brevlådan samma morgon när hon skulle hämta tidningen. En inbjudan från Attendo till öppet hus samma kväll. Transitboendet skulle öppna dagen därpå. - Hon var ganska upprörd. Det här hade de ingen aning om och varför hade de inte fått någon information. Jag försökte lugna ner henne och sade att vi får se vad vi kan göra. Vi får lägga ut det på hemsidan. Sedan började telefonen ringa. Det var folk i Hököpinge som var väldigt upprörda, framför allt för att det var med så kort varsel. Texten handlade om att detta skulle öppna. I bästa fall kunde man få komma dit och titta kvällen före och eventuellt få svar på någon fråga. Men det var bestämt att det skulle öppna och det var det som upprörde folk. Men om du fått veta detta tidigare, vad hade ni kunnat göra? Hur hade scenariot då sett ut? - Det vi tänkte göra var att samla på oss så mycket information som möjligt för att lägga ut den på vår hemsida. Problemet var att vi inte hann. Våra tjänstemän hade redan beklagat sig över att det var lite väl häftigt med tanke på den korta framförhållningen. Risken fanns att folk skulle protestera. Ni moderater förespråkar ju entreprenöranda och fri företagsamhet. Var det inte precis det Attendo Care sysslade med när de hyrde in sig i vandrarhemmet i Hököpinge? - Vi förespråkar fri företagsamhet och entreprenöranda, men samtidigt vet alla som har sysslat med kommunalpolitik mer än några veckor, att när det gäller vissa saker så måste man faktiskt förbereda omgivningen. Jag är fortfarande mycket kritisk till hur detta sköttes. - Jag förstår nu och jag förstod då att Malmö tyckte att man befann sig i en kritisk situation, men att sätta i gång det här transitboendet på det här sättet var detsamma som att inbjuda till att det skulle bli våldsamma reaktioner. Det som stör mig i sammanhanget är att människor som känner sig överkörda lätt blir aggressiva eller reagerar på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort och i affekt säger saker som de annars inte skulle ha sagt. De enda som tjänade på det var ju de som tyckte att en debatt av det slaget är positivt och det vet vi ju vilka de är. Hade ni tänkt göra något för att sätta stopp för transitboendet? - Vi insåg redan från början att den möjligheten inte fanns. Det vi blev lite oroliga för var att vår förvaltning hade haft synpunkter på brandsäkerheten på vandrarhemmet i Hököpinge. Därför var vi tveksamma till om det skulle vara möjligt att ha cirka trettio ungdomar boende där, som det stod i Attendos inbjudan. Men vid mötet sade ju Carina Larsson "vi skall göra vad vi kan för att stoppa detta." - Det fanns en viss osäkerhet, men jag personligen var rätt övertygad om att det skulle finnas få möjligheter, för jag insåg ju att detta var ett avtal mellan ett privat företag, Attendo, och en privat fastighetsägare. Det vi var oroliga för var brandsäkerheten. Sedan kastade sig ju partiet centralt också in i debatten. Hade det någon inverkan på ert beslut att teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn? - Kolleger till dig har dragit ganska långtgående slutsatser kring det. Men den uppfattningen delar inte jag. Det var inte så att Per Schlingman eller någon annan i partiledningen ringde till mig och sa att nu skall ni göra det här och det här. Så gick det inte alls till. Faktum är att på fredagen samman vecka lade jag ut ett nytt meddelande på vår hemsida. Sedan när jag pratade med Per Schlingmann på lördagen, så sade han så här: nu känner vi här uppe att vi måste lämna en reaktion i den här debatten. Då gjorde vi så att han utgick från det jag hade skrivit dagen innan och lagt på vår hemsida och utvecklade det ytterligare. Vi var alltså helt överens om det uttalandet. Det var alltså inga pekpinnar från Stockkolm. Kommer det här beslutet att påverka er kommunala budget? - När det gäller ensamkommande flyktingbarn påpekar företrädare för statsmakten och Migrationsverket att kommunerna får full ersättning för sina kostnader. Men det är inte alltid så förbaskat enkelt få med sig precis alla kostnader man har, för det är många som arbetar med en sådan här fråga. Varenda minut arbetstid kanske man inte får med, men ur en snäv kommunal synvinkel så är vår utgångspunkt att vi kommer att få täckning för eventuella kostnader. Vi kommer att väldigt noga redovisa våra kostnader och har ingen som helst anledning att försöka dölja några kostnader. Jag har gett order om att vi skall vara mycket, mycket noggranna när vi redovisar den här verksamheten. Får vi inte täckning för våra kostnader så skall vi minsann tala om det. Gå ut över andra verksamheter? - Det ser jag inte än så länge. Hur tror du att er hittillsvarande inställning i flyktingfrågan har påverkat ert stöd lokalt? - Jag tror inte att den har varit oviktig men att exakt avgöra hur stor betydelse den haft är svårt. En annan faktor som inte minst jag är väl medveten om inför valet är att när vi gick till val 2006 var det Göran Holm som var kommunstyrelsens ordförande. Även om han och jag redan vid det tillfället var överens om ett upplägg. Om Holm hade suttit kvar hade det blivit likadant? - Göran var inte ens i landet när debatten flammade upp men jag har pratat med honom efteråt och han har inte någon avvikande uppfattning eller tycker att jag har handlat fel, i alla fall har han inte sagt det till mig och inte till någon annan heller, vad jag känner till. Motståndet mot flyktingar var ju lika stort i Vellinge som i Sjöbo på 1980-talet, men ni fick aldrig samma rubriker. Varför? - Jag tycker trots allt att det finns rätt stora skillnader mellan Vellinge och Sjöbo i den generella inställningen. Jag tolkar Sjöbos reaktion som väldigt primitiv, ungefär som: "släng ut dem" åt det Sverigedemokratiska hållet. Vi har trots allt inte haft den uppfattningen i botten, skulle jag vilja hävda. Vad tror du väljarna tycker nu? Banar ert beslut väg för Sverigedemokraterna? - På kvällen den 19 september vet vi. Man kan säga så här att fram till den här debatten var jag inte alls säker på att Sverigedemokraterna skulle klara spärren till riksdagen, för jag var av uppfattningen att detta blir ett val mellan två alternativ, med Fredrik Reinfeldts gäng på ena sidan och Mona Sahlins på andra sidan. - I den valkampen kommer så att säga de andra partierna i kläm, därför att inte minst massmedia kommer att fokusera på de stora. Men efter de cirka 14 dagar som debatten pågick som värst har jag nog svängt i den frågan. Jag tror nog faktiskt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Men kommer de in i kommunfullmäktige i Vellinge? - Det finns nog en sådan risk. Och det beror på er svängning? - Det jag tyckte var mycket tydligt i den här debatten var att den här frågan väcker enormt starka känslor. När den här frågan dyker upp åker skygglapparna på hos människor som jag betraktar som väldigt sansade och lugna. Man är antingen oerhört mycket emot eller oerhört mycket för. Det finns liksom ingenting däremellan. Då finns det naturligtvis alltid en risk. För att få en plats i KF i Vellinge krävs inte så förbaskat många röster. 51 platser och 23 000 röstberättigade och av dem är det 80-85 procent som röstar. Ni har ju inte alls lika stort stöd i riksdagsvalet och det lär ju bero på att flyktingmotståndare i andra partier röstar på er i kommunalvalet? Hur tror du det blir nu? - Det är ju en hypotetisk fråga, men jag svårt att ha en bestämd uppfattning, jag kan möjligen befara att Sverigedemokraterna kommer in men hur det kommer att slå i övrigt har jag ingen uppfattning om. Det finns ju så många andra frågor som kan få en avspegling i valet. Det är inte så lätt att ha en uppfattning om att just den här frågan kommer att leda till ett stort ras. I debatten har vissa framställt er som rasister. Hur kommenterar du det? - Det jag tycker är besvärande i den här debatten är att har man aldrig så lite kritik mot den förda politiken, betecknas man genast som rasist. Ställer man ändå upp på något slags grundläggande värdering, då betraktas man som en förrädare mot svenskheten. Om vi tar de ensamkommande flyktingbarnen som exempel, så har de säkert en förskräcklig bakgrund utifrån ett svenskt perspektiv. Ingen anar väl ens vad de gått igenom på sin resa hit. De har inte gjort mig någonting och jag har ingenting emot dem som personer. Tvärtom är det klart som tusan att det är unga, förhoppningsvis energiska, framåt människor och när de nu är här så vore vi dumma i Sverige om vi inte utnyttjade deras möjligheter. - Men jag vill ändå förbehålla mig rätten att vara kritisk mot mycket av det vi gör i integrationspolitiken. Vårt system leder uppenbarligen till att människor i allt för stor utsträckning hamnar utanför samhället i ett bidragsberoende i segregerande boenden som cementerar deras utanförskap. Risken med det uppskruvade tonläge som vi har i vår debatt och som blev tydlig här i november var att sansade människor vågar till slut inte delta i debatten, eftersom de inte vill utsätta sig för det som jag utsattes för. Jag har fått många reaktioner inte minst från kolleger som säger att efter det som hände dig i november, så kommer vi över huvud taget inte att delta i den här debatten, för det är inget eftersträvansvärt. Det som då blir tragiskt blir att vi överlämnar den här frågan till att bara debatteras av extrema politiska partier till vänster och höger. Vad utsattes du för? - Det är svårt att beskriva med ord. Men att vara i en sådan massmedial storm som jag befann mig i, med 2000-2500 mejl under tio dagar och inte en minut över, börjar drabba familjen. Alla dras in i det. Man får känslan: skall det här aldrig ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Vi som varit utsatta vi vet precis hur det är. Har det lagt sig? - Ja. Det här beslutet som ni nu har fattat, är kommunfullmäktigegruppen enig? Finns det partikamrater som hade velat säga nej till att ta emot de 5-8 ensamkommande flyktingbarnen? - Det är klart att det i en så stor grupp som vi har finns en gradskillnad. Men det är ingen som under den här tiden och under de möten som vi har haft har markerat en avvikande hållning eller röstat emot. Jag upplever att det sätt som jag agerat på har ett starkt stöd i vår grupp. Ingen har krävt att jag skall avgå. En helt enig KS-grupp stod bakom beslutet. Finns det någon skillnad mellan gamla och nya moderaterna? - I den här frågan går det ingen skiljelinje mellan gamla och nya moderater. Det finns ingen risk för splittring. Hade du kunnat tänka dig när du tog över efter Holm att det skulle bli så här? - Jag har varit med länge och jag visste att frågan kring flyktingmottagande och invandring var kontroversiell men jag blev ändå väldigt överraskad av den känslomässiga debatt som utbröt. Klart som katten att jag efteråt har ägnat stor tid åt att fundera på hur man skulle ha gjort i stället. Men samtidigt är jag inte typen som gräver ner mig i det som har varit utan försöker väl mer titta framåt. Tycker du att du har blivit orättvist behandlad i pressen? - Jag vill inte hävda att jag blivit feltolkad eller felciterad. En sak är mycket tydlig. I princip samtliga journalister som intervjuade mig, hade en ambition att sätta åt mig. Det var inte bara den allmänna journalistiskt kritiska inställningen, utan här var det väldigt uppenbart att jag skulle framstå som en ful fisk.

Malmöromanen "Dåliga mänskor" handlar om personerna som levde i de fattiga husen på Nobelvägen 119-121. Mayvi Theander var en av dem. Hon är den första av tre romankaraktärer i Malmölitteraturen som Sydsvenskan ska berätta om. Mayvi Theander rundar huset på Nobelvägen där hon bodde som barn. Dörren mot gården är låst, den snabbaste omvägen går bredvid kyrkogården. 1"‰700 meter österut och 66 år bakåt i tiden fick Mayvi Theander en ny pepitarutig kjol, svarta lackskor, vita knästrumpor och en vit blus att ha på sig till sin fjortonåriga syster Lille­mors begravning. Hela kyrkan på Östra kyrkogården var full av barn. Nya kläder var inget som Mayvi Theander och hennes syskon var vana vid. De tillhörde de fattiga Malmö­bor som på 1940-talet kunde kallas för "Dåliga mänskor", som romanen skriven av Mary Andersson heter. - Folk tycker inte om titeln. Men föräldrarna i de köpta lägenheterna på Eslövsgatan sa till barnen att inte leka med oss, för att vi var "dåliga mänskor". Vi var fattiga. Visst, en del var kriminella, alltid sjuka, arbetslösa. Men var vi femhundra barn så kanske tre var dåliga. Vi barn var rädda om varandra, säger Mayvi Theander och stannar upp under fönstret till sitt barndomshus. - Tänk, nu när jag kommer hit dras minnena upp igen. - Men, du, Mackie, jag skulle aldrig drömma om att va tillsammans med en som slår ut gaddarna på en. Och sånt ska kallas kärlek? Ha! Jag sa så här till mor, fortsätter Lillemor och viftar med diskborsten i luften. - Har han råd att slå ut hela ditt möblemang, sa jag, då får han väl skaffa nya. När Mary Andersson skrev "Dåliga mänskor", som utspelas i Malmö år 1943 och handlar om hennes nära vänskap med grannflickan Lillemor, fick hon mycket information av Mayvi Theander. - Allt som står i boken stämmer, utom att far drack. Han var ju väldigt elak, det var han. Men Gud vad han var snygg. Tyvärr var han sadist. Jag hade världens snällaste mor. Hon hade så vackra tänder. Och han var så grym så att han slog sönder dem. När Mayvi Theander var fjorton år började hon arbeta på Mazetti, för att kunna konfrontera sin far som jobbade där. Plötsligt kom han gående mot henne med en stege. - Hjärtat dunkade. Så sa han "Ursäkta fröken", och jag var tvungen att springa iväg. Jag blev så ledsen, han kände inte igen mig. Men senare samma dag ställde jag frågor. Det låter modigt. - Jag tänkte "han ska inte få gå fri, han ska få veta vad han gjort oss." Hade jag bara fått en förklaring. Vad betyder boken för dig? - Den var början på en period i mitt liv då mycket lossnade. Det jag upplevde som barn. Att vuxna inte kan sköta sig och hur barn får lida. Att se pjäsen kändes mest. När de skulle spela mor och far. Det gjorde ont. Boken handlar om det fattiga Malmö. Hur tycker du att staden har utvecklats? - Både till det bättre och det sämre. Men den fattigdom vi hade finns nog inte idag. Tack och lov för det. Vi fick aldrig julklappar. En halv apelsin och en halv banan fick vi. Vi kände inte av det, vi trodde att det skulle vara så. Men där fanns gemenskap, folk pratade i trapporna vilket man inte gör idag. Nu skäms många för att de bott på Nobelvägen 119-121. Mayvi Theander bor i Kronprinsen sedan flera år tillbaka. Hon har bland annat arbetat som demonstratris och är stolt över att ha kunnat ge sina barn en annan levnadsstandard än den hon själv fick under sin barndom. - Tänk dig, när folk sa att de bodde i Slottsstaden vågade man knappt prata med dem. Där bodde gräddan. Nu bor jag själv där. Men man ska inte förneka sin barndom, då är man bara en halv människa.

TFF värvar Mattias Adelstam, 27 år, från Ängelholms FF. Fjolårets skyttekung i superettan har skrivit ett treårskontrakt med Trelleborg och gjorde på fredagen sitt första träningspass med TFF i Skurup. SKURUP. På senare tid har vi har sett mängder av unga talanger slå igenom i allsvenskan. Men TFF:s senaste nyförvärv är vad man på engelska kallar late bloomer. Alf Westerberg ser att Mattias Adelstam, snart 28, kan lyckas. - Han kan bli ett exempel. Han verkar ha bestämt sig, säger assisterande tränaren om skyttekungen. Mattias Adelstam gjorde hela 19 mål för sitt Ängelholm i superettan 2009. Får han bara göra ett mål i allsvenskan 2010 vill han att det kommer när TFF möter Helsingborg. - Min kompis, Pär Hansson, vaktar målet i HIF. Det är en glad och lättad Mattias Adelstam som möter upp efter första träningspasset med nya klubben. Allsvensk fotboll har han drömt om att få spela i hela sitt liv och när TFF tog kontakt i höstas har han varit inställd på en flytt. Men segdragna förhandlingar fick Adelstam att tvivla på om drömmen någonsin skulle slå in. - Det har varit kämpigt. Det kändes som att det tog längre tid än det borde. På torsdagskvällen kom TFF överens med Ängelholm om köpeskillingen. Mattias Adelstam kände lättnad. - Fy fan vad gott, tänkte jag. Efter medicinsk kontroll vid lunchtid på fredagen var sista detaljen klar. Treårskontraktet är påskrivet, den före detta lagerarbetaren är fotbollspelare på heltid för första gången i karriären och ska göra allt för att ta en plats i startelvan. - Det är min högsta dröm att få spela i allsvenskan. Jag känner stor glädje att få komma hit. Jag tror på mig själv, vet vad jag kan och är säker på att jag klarar av att spela i allsvenskan. Han beskriver sig själv som en typisk boxspelare, en vass målskytt, men också en spelare som arbetar hårt för laget. I TFF:s spelsystem ser han sig själv främst som toppforward eller som släpande forward, men för att gardera lägger han även till någon av flankpositionerna i Tom Prahls 4-2-3-1-system. - Vill man ha ut det bästa av mig så ska man se till att jag kan komma så snabbt in i boxen som möjligt. Under första passet med nya laget imponerade nyförvärvet med distinkta avslut och snabb uppfattningsförmåga. Alf Westerberg gillade vad han såg och medger att Mattias Adelstam främst är tänkt som en toppspelare. Drugge-rollen är ju som bekant skräddarsydd för en annan spelare"¦ Men att Mattias Adelstam är värvad för att spela råder inget tvivel om. - Det är inte så att vi saknar offensiva alternativ och det är inget fel på den forwardsbesättning vi har, men vi har en 30 matcher lång tävling framför oss, säger Alf Westerberg. - Nu har vi fått in en mångsidig spelare, en riktigt bra avslutare som han inte minst visade upp idag. Han har haft en ovanlig karriär på så vis att han blommat ut först nu. Jag såg honom i Bunkeflo och då kunde jag inte se honom som allsvensk spelare. Men drygt tre år senare hade Adelstam utvecklat sitt spel och register så pass att han imponerade på TFF-ledningen, som tog kontakt i höstas och då insåg Mattias Adelstam att hans stora chans var kommen. - Jag ville komma hit, det kände jag efter att ha pratat med tränarna och det intryck jag fick av klubben. Mattias Adelstam har haft en krokig väg mot allsvenskan. Fostrad i Malmöklubben Olympic och när pappan dog flyttade han som 13-åring till sin mamma i Ängelholm. I ÄFF stannade han fram till 2003. Efter tre år i Helsingborg Södra och ett i Bunkeflo återvände han till Ängelholm. 2009 blev hans stora genombrott som skyttekung i superettan. Kanske tack vare den specialträning han började med i november 2008. - Jag har kört extra friidrottsfys två till tre gånger i veckan. Jag har stärkt rygg, bål och mage och bättrat på löptekniken. Jag har fått väldigt bra resultat av träningen och ska fortsätta med det. En målmedveten målskytt, där har ni TFF:s senaste nyförvärv.

Miljan Mutavdzic längtar efter att få börja spela fotboll på allvar igen. - Det är jobbigare att vänta på det än att gå skadad, säger han. När Malmö FF genomför sitt förmiddagspass på fredagen i Kombihallen finns den 23-årige serben med på uppvärmningen och alla bollövningar, inklusive en mot en med avslut på mål. Men när det drar ihop sig till spel på större plan med full kontakt är det dags för Miljan Mutavdzic att byta skor och bege sig till gymmet. MFF-tränaren Roland Nilsson och sjukgymnasten Rickard Dahan skyndar långsamt med den långa mittfältarens opererade vänsterknä. Hur träningen trappas upp bestäms vecka för vecka. - Jag har full förståelse för det, säger Miljan. Men det känns jobbigt att gå och vänta när man veta att det är nära, fast inte hur nära. I knäet känner jag ingenting längre. Jag är ingen skadad spelare längre. Miljan Mutavdzic gick sönder på träning i april förra året, bara några dagar efter sin allsvenska debut, där han satte matchens enda mål mot Häcken. - Det var givetvis jobbigt när det hände, men mentalt vande jag mig ganska snabbt vid tanken att det skulle bli en lång rehabilitering. Och det var inte första gången. Miljan Mutavdzic opererade samma knä i januari 2006. - Jag ser inget samband mellan skadorna. När jag kom till Malmö hade jag spelat i flera år utan några som helst problem. Och den här skadan fick jag efter en smäll. Jag minns att jag tog emot bollen och tittade efter den när jag spelade vidare, då fick jag en tackling från sidan. Om det hänt en halv sekund innan eller efter, så hade det kanske inte tagit så hårt, så det var ren otur. Sedan i våras har Miljan sakta men säkert byggt upp sitt knä och säger sig ha ökat muskelstyrkan i benet med trettio procent. När det gäller den biten finns ingen som helst oro. Nu måste han få upp flåset och hitta känslan för spelet. - Konditionen är väl egentligen det lättaste att bygga upp. Det blir säkert tuffare att komma tillbaka till fotbollen efter att ha varit borta så länge. Trots skadefrånvaron har Miljan Mutavdzic hela tiden känt sig som en del av laget. - När de andra har två träningspass, så har jag två träningspass, fast på mitt sätt. När de andra har en fridag, så är jag också ledig. Det har varit viktigt för att komma in i gänget och lära känna klubben, särskilt eftersom jag är en ny spelare. Det finns höga förväntningar på att Miljan Mutavdzic ska kunna göra skillnad som central mittfältare i ett MFF som hade det tungt förra säsongen. - Jag gillar att ha press på mig, säger han. Jag tror att de flesta människor behöver känna det för att ge hundra procent. Inställningen har jag också med mig hemifrån. Att lyckas som fotbollsspelare där är en väg till ett bättre liv, så i princip spelar du för dit liv, för misslyckas du finns det inte så många alternativ. Och oddsen för att lyckas i comebacken har faktiskt förbättrats tack vare att brassen Gabriel lämnat MFF för Turkiet. - Då blev nummer 5 ledigt och det är mitt lyckonummer, säger Miljan Mutavdzic. Jag brukade ha 5:an när jag spelade i Serbien och min far hade det också under sin karriär, så jag har en speciell relation till det numret.